Göteborgsposten – 31 mars 1874, sida 1

Göteborg den 31 mars 1374, När man erinrar sig, huru mycket väsen den förenade venstern åstadkom förl. höst genom finanslagens förkastande, förefaller det något besynnerligt, att nu se den lätthet, hvarmed samma venster i år finner sig i den bjudande nödvändighetens kraf. Det var ett högt spel, som partiet hade vågat. Tydligen hade ifvern att bemäktiga sig statsrodret lupit sin kos med den lugna eftertanken. Ty eljest hade ledarne utan tvifvel funnit, att, efter en sådan hästkur misslyckades, föga utsigt var för handen, att lindrigare medel skulle hjelpa. Det var godt att hafva det tveeggade svärdet till hands, men endast under det vilkor, att man inskränkte sig till att hota, men underläte att hugga till. Slaget måste drabba dödligt, annars hven det endast i luften utan vidare påföljd. Antingen måste ministrarne afgå ögonblickligen efter den ödesdigra omröstningen, eller också hade venstern utspelat sin sista trumf förgäfves. Det senare blef i sjelfva verket händelsen. Ministrarne sutto qvar, och det danska statslifvet gick sin vanliga, lugna gång, sedan de stora valdagarne med alla vältalighetsöfningar och manifest voro förbi. Efter hänförelsens kortlifvade rus kom det nyktra uppvaknandet, åtföljdt af sjelfförebråelse och mattighet. Så gick det fordomdags med Jeppe på berget, som från den friherrliga bädden helt plötsligt såg sig förflyttad till en vida mindre förnäm hviloplats. Förlägenheten växte för hvarje dag, och ju mera rådrum vonstern tog sig, dess svårare blef det att fatta ett heroiskt beslut. Vi tro fullt och fast, att de hedervärde danske allmogemännen ingalunda spekulerade på en allmän oreda för att få fiska i grumligt vatten. Dertill finnes allt för liten spansk eller fransk revolutionsanda hos dem. För medborgare i ett samhälle, der laglydnad och ordning af ålder varit hemmastadda, måste det vara snart sagdt omöjligt att tänka sig all statsverksamhet upphäfd, alla soldater och polisbetjenter