Göteborgsposten – 31 mars 1874, sida 1

Slutligen får jag för er uttrycka mitt djupaste deltagande. Ni begräter honom ej ensam, försäkrar af uppriktigaste hjerta Er bedröfvade Guy Tressilian. I det Lovder satte sitt stulna namn under detta bref, drog han en lång suck af lättnad och tillfredsställelse samt utbrast: — Se så, nu är det gjordt, och den stackare Guy Tressilian sjelf skulle ej ha kunnat göra det bättre! Jag smickrar mig med, att det har stor likhet med Guys ädla, varmhjertade skrifsätt! Hvad det kännes skönt att kunna kasta ut hundra pund lika lätt som om det vore en shilling. Och på samma gång brefvet tycks vara så uppriktigt och detaljeradt, nämner det dock ej hvar olyckan inträffade eller i hvilken del af det blå Medelhafvet det bleka ansigtet ligger bland sjögräbet! Det var ett språng in på det patetiska området, som skulle kunnat anstå Guy sjelf! Nåväl, nu är hon gudskelof vederbörligen affärdad! Han vek ihop brefvet, lade in det i ett kuvert, och skref utanskrift till MrS Hester Lowder, Mänchen, Bayern. All den oro och alla de samvetsqval han kort förut kännt tycktes nu vara försvunna och han klädde sig för att gå ut, i det han yttrade: — Så slutar sista akten i Jasper Lowders lif! Mitt förflutna är dödt, och jag har nyss lagt sista stenen på dess graf; jag är nu verkligen Guy Tressilian! Han gick ut på gatan och tog vägen till en bankir, hos hvilken han köpte en vexel betalbar till Åmrs Hester Lowders order. Han inneslöt vexeln i det bref han adresseradt till henne, förseglade det sedan, lemnade in det på posten och återvände till sitt hotell.