Från Norge. (Bref till Göteborgs-Posten). : Storthinget: Afgörandet af mellanriksfrågan. Debatter i statsrådsfrågan. — Konstnärsföreningens karneval. — Drift af guldoch silfvergrufvor. — Teatern. — Skådespelare Mantzius. Kristiania den 26 mars. Då Norges nationalförsamling vill visa en sak af betydenhet den största möjliga heder, afgöres denna tyst och stilla, icke en röst låter höra sig, då presidenten, efter att ha refererat saken, uppfordrar representanterna till att yttra sig, ingen reser sig upp för att protestera, då presidenten, efter att ha väntat en stund, skrider till omröstning. En högtidlig stämning ligger utbreddöfver de närvarande och tidningarne meddela några timmar derefter, att den stora fråga, som måhända i åratal har satt hundratals pennor i rörelse har gått igenom i Storthinget: enhälligt och utan debatt-. Då man känner till både det motsträfviga i den norska karakteren, de olika partiernas. lust för motsägelse och bondepartiets ständiga opposition mot alla regeringens vigtigare förslag, kan man icke annat än uttala det som en märklig och glädjande företeelse inom Norges Storthing, att frågan om mellanrikslagen fick ett sådant hedrande slut inom thingets båda afdelningar. Förr i verlden måste en hvar god patriot ha uppfördt på sitt program: misstroende till Sverige, protest mot hvarje närmande till vårt broderrike, och jag är rädd för att denna stämning har fortfarit ända till de senare åren hos bondemajoriteten. Förkastandet af alla de förslag, som under årens lopp framlagts för att befrämja till och med ganska gagnande gemensamma angelägenheter på det praktiska området de båda rikena emellan och senast myntkonventionens förkastande, tyckes antyda detta. Försöken till ett politiskt närmande, unionsförslagets öde o. s. v. tillhöra deremot kanske icke samma kategori. Jag tror verkligen att man efter afgörandet af mellanriksfrågan på ofvan nämde sätt kan börja räkna en ny era i mängdens uppfattning af förhållandet till Sve