Göteborgsposten – 30 mars 1874, sida 1

kandinaviska halfön, fri handel mellan natio-A fr erna, fri sjöfart, gemensam utveckling af krigsnaterielen, af armåorganisationen o. s. v. från mn rent praktisk affärsståndpunkt och fråga: Hvilken nyt.a kunna vi bägge ha af hvarwndra? men på detta ha våra jordbrukare i öljd af ett märkvärdigt misstroende ej velat rå in; nu är dock, efter hvad det synes, för;ållandet annorlunda. Och vi hysa inga tvifvel om att denna vigtiga fråga, som så ofta örgäfves bragts å bane mellan de båda rikena, nart skall få ett liknande, gynsamt afgörande nom den svenska riksdagen. Frågan har starkt intresserat kung Oscar personligen och under H. M:ts senaste härvaro var hon ett ständigt samtalsämne mellan kungen och våra mera framstående storthingsrepresentanter. Detta har gitvit anledning till det söga trovärdiga ryktet, att en tyst öfverenskommelse skulle ha träffats mellan kung Oscar och storthingsmajoritetens ledare: att kungen denna gång skulle vara villig till att sanktionera statsrådsfrågan, så vida mellanriksfrågan ginge igenom med glans i storthinget. Att döma af yttranden från alla delar at landet visar det sig, att storthingets värdiga sätt att afgöra mellanriksfrågan öfver allt väckt odelad tillfredsställelse. Ej lika ledigt kommer den andra stora frågan att afgöras: frågan om statsrådens tillträde till storthingets förhandlingar. Diskussionen i detta ämne började i går på förmiddagen under allmän spänning. Redan tidigt voro läktarne uppfylda med väntansfulla åhörare, hvaribland äfven märktes damer. Om detta det äldsta at alla förslag till ändring i grundlagen, en senior af redan 50 års ålder, vill jag endast göra några anmärkningar i förbigående. Å Det är det egendomliga med denna fråga att alla våra första politici: Stang, Sverdrup d. ä., Aall, Ueland, Sverdrup d. y. m. fl. under årens lopp ha bytt om åsigt rörande i hvad mån denna reforms införande skall styrka regeringen eller bidraga till hennes ytterligare försvagande. Bland de olika partien står frågan i detta ögonblick sålunda, att det Sverdrupska partiet med lif och blod kämpar för att få reformen införd, enär partiet är öfvertygadt om att detta skall leda staterådet direkte i parlamentarismens armar, under det att regeringspartiet sträfvar emot af alla krafter. Det som gifver den i går började och i dag fortsatta striden ett ännu större intresse för allmänheten är att detta är den första politiska diskussion som förts denna gång, hvarjemte detta är den sista af de större frågor, hvilka utgjort tvistepunkter mellan regeringen och oppositionen. Jag ber att få erinra om att det kungliga förslaget, som ej kan bli antaget förr än om 3 år, fordrar vissa garäntier för reformens genomförande, bland hvilka den enda, som har någon verklig betydelse, är rättighet för kungen till att utskrifva nya val, under det att det Sverdrupska partiets förslag genast och utan alla vilkor vill öppna storthingets dörrar för de kungliga rådgifvarno. Ett förslag af prof. Aschehoug begär som ytterligare garantier: statsrådens valbarhet samt lagtbingets ombildande, sålunda att ett verkligt tvåkammar-system blir infördt i vår statsförfattning. Gårdagens fem timmars debatt fördes uteslutande af de båda partihöfdingarne: prof. Aschehoug för regeringen och hypoteksbankdirektör Sverdrup för tolkpartiet. Alla, som åhörde debatten, äro ense om, att den fördes med en logisk skärpa i argumentationen, en originalitet i framställningen, en kraft och en vältalighet, som isynnerhet hos Sverdrup, utan tvifvel vårt lands mest begåfvade talare, ofta ölvergick till en verklig oratorisk elegans under det långa, likt en forss framvällande föredraget. Man kan gerna säga, att båda parterna, oaktadt de försvarade rakt motsatta åsigter, likväl med oemotståndlig makt drogo den stora allmänheten med sig. Aschehoug uppehöll sig i synnerhet vid den bedröfliga roll, som statsråden skulle komma att spela, om de sluppe in i stortbinget utan lämpliga garantier, som kunde beskydda dem: Upplösnivgsrätten hör till det, som Sverdrup bar kallat Storthingets upptuktelse af regeringen till politisk värdighet och takt. Sverdrup utvecklade sin åsigt om den parlamentariska styrelsen, hvilken man påstått skulle betaga kungen all rätt till att sjelf välja sin ministöÖr:.. Men ligger det någonting så förfärligt deri, att folkets egna önskningar skulle bära mannen fram och peka på honom såsom den, hvilken eger dess förtroende? Största delen af hans föredrag upptog derefter en undersökning af upplösningsrättens följder, i fall denna rätt skulle komma att tillämpas på våra norska förhållanden. Tal. uttalade i detta fall som sin öfvertygelse, att upplösningsrätten är en obillighet. Hvarföre skall regeringen uppgifva sin ståndpunkt? säga regeringens vänner. Men talaren ville fråga: ÅHvarföre skall storthinget tvingas att ötvergifva den ståndpunkt, som det efter den mognaste ötverläggning intagit?: Debatterna fortsattes i dag så väl på försom efter-middagen, hvarunder alla thingets mest framstående män hade ordet. Antagligen sker omröstningen först i morgon afton och det antages i dag, att det Sverdrupska partiets förslag: om reformens införande genast, skall vinna den 43:dels pluralitet, som behöfves för grundlagsförändringar, nemligen 74 röster). . Under allt detta politiserande, som under flera veckor upptagit våra sinnen, var det en angenäm omvexling, som skänktes Kristianias allmänhet genom konstnärsföreningens karneval. Det mest karakteristiska vid dessa festlighebam sam Unnu:e—vnaa unmnmaföa Ys 1;0. —. DÖ — Mm