Göteborgsposten – 27 mars 1874, sida 1

i lederna efter skeppsbrottet. Hans ansigte var blekt, hans blå ögon hade ett oroligt, uttryek. Man skulle kunnat tro, att samvetsqvalen redan börjat oroa hans själ, om ej hans sätt varit så lugnt och kallt, hans hållning så bestämd och stolt. Som han ej utan uppehåll kunde fortsätta sin resa, lät han föra sig till Hotel Noailles, hvarest han skref in sig såsom Guy Tressilian och snart erhöll passande rum. — Jag, kan lika gerna hvila ut här till i morgon, sade hun för sig sjelf. Jag är ytterligt uttröttad. Skeppsbrottet skadade mig mer än jag först trodde. Jag kan ej bli fullt återställd fört än om en vecka och innan jag blifvit det kan jag ej visa mig på slottet Tressilian. I alla fall kan jag ej göra mig lika vacker som den stackars Guy; men jag måste göra så mycket jag kan med det utseende naturen gifvit mig. Ah hvad mina ben värka! Han ringde och kastade sig till sin fulla längd på en soffa med högt ryg gstöd, ytterst uttröttad. En uppassare kom in för att höra hvad han ville. — En butelj Bordeaux! befallde logder med en kejsares min. Och bär upp frukost till mig! Han kastade ett fem-francs-silfvermynt till uppassaren, som denne behändigt grep i luften. — Någonting mer, sir, mylord? frågade uppassaren. — Nej — jo! Bär upp skrifmaterialier! Det är alltsammans ! Uppassaren gick, men återkom snart med skrifmaterialierna och Bordeauxvinet. Han tillkännagaf derjemte, att frukosten skalle snart komma och lemnade åter rummet. Lowder reste sig ej upp, förr än frukosten blifvit inil buren och uppdukad på bordet; då steg han upp, hällde i i ett glas Bordeaux åt sig och drack det i botten. — Ah, detta gifver mig nytt lif! mumlade han; det skall gifva mig styrka till. det arbete som föreligger mig! Det är ej angenämt att skrifva de bref jag måste skrifva.