Göteborgsposten – 27 mars 1874, sida 1

Hedins uppträdande nu af oskattbart värde för utskottet, ehuru otvifvelaktigt är, att voteringen ändå skolat lemna samma resultat, som nu blef förhållandet. Att hrr Treffenberg, Casparsson och Kolmodin strängt och skarpsinnigt granskade utskottets förfaringssätt, inverkade naturligtvis icke alls på frågans afgörande, helst då hr Hedin frami.il, att genom ett bifall till utskottets framställning skulle konstitutionalismen taga ett sannt och verkligt steg framåt, och frih. v. Schultzenheim förut, i afseende på åtgärdens grundlagsenlighet, försäkrat, att kammaren icke behöfde hysa. några samvetsskrupler. Då statsrådet Bergström redan såsom representant för Kristianstad hade i kammaren nttalat sig rörande riksdagens befogenhet att ensidigt indraga ordinarie statsanslag, var det icke för honom behöfligt att nu inlåta sig på den konstitutionela frågan, och hans yttrande blef derföre kortare, än man sannolikt väntat, men afslutades med ett uttalande, som ändå mindre hade väntats. I anledning at statsutskottets ofta nämnda framställning, att en indragning af 6000 kronor å aflöningsanslaget för kommersekollegiet skulle beslutas, förklacade neml. civilministern, att om riksdagens beslut blefve sådant, och om han komme att föredraga detta beslut i statsrådet, så ansåge han sig då i underd. böra tillstyrka K. M:t, att, med ogillande af detta beslut, anbafalla statskontoret att på riksstaten bibehålla i fråga varande 6000 kronor att fortfarande vara till K. M:ts disposition. Att detta bestämda uttalande skulle väcka stor sensation hos dem, som insågo, hvad det verkligen innebar, nemligen hans fasta föresats att hälda kronans konstitutionela rätt, och att ingen heller hyste någon tvekan beträffande civilministerns beslut i detta hänseende, framgick oförtydbart af grefve Posses yttrande, alt civilministern nog vore beredd vatt slå tillk. Genom detta uttalande af civilministern har emellertid den konstitutioneia delen at denna fråga kommit i ett nytt stadium. Förut, då riksdagen ensidigt beslutat indragningar på den ordinarie riksstaten, ha visserligen konungens ministrar mot dessa åtgärder gjort insägelser i kamrarne, men sedan fogat sig efter riksdagens beslut. Nu åter har civilministern på förhand meddelat, huru han ernar förfara, om riksdagen fattar ett lika beskaffadt beslut. Då nu Första kammaren med 56 röster mot 52 afslog statsutskottets framställning, hvilken godkändes med 112 röster mot 55 i Andra kammaren, är det otvifvelaktigt, att utskottets framställning segrar i gemensam votering. Om derefter statsrådet Bergström ännu är civilminister, då ärendet skall i konseljen föredragas, kommer otvifvelaktigt han att vidhålla sitt ofvananförde uttalande, och då med den påföjld, att K. M:t antingen ogillar eller gillar riksdagens beslut. Skulle det senare inträffa, så är det gifvet, att statsrådet Bergström afgår; inträffar det förra, så är det lika gifvet, att näst sammanträdande riksdags konstitutionsutskott — såvida icke det skall gifva riksdagen dementi — måste ställa nämnde statsråd och hans kolleger, om de biträdt hans mening, under riksrätt, hvilken då har sig ålagdt att afgöra de konstitutionela konflikter, som man framkallat. Skulle åter, innan det ofvan antydda beslutet af riksdagen kommer att föredragas för K. M:t, en ny minister hafva inträdt i konseljen, så är den naturligtvis icke förpligtad att acceptera den nuvarande civilministerns åsigter, utan kan, och måhända måste, godkänna riksdagens ofta nämnda beslut, med den verkan att alltmera af den administrativa makten öfverflyttas från regeringen till riksdagen och att hela statsinstitutionens tyngdpunkt förlägges inom de gemensamma voteringarnes område. Huru stor åtrån nu är att åstadkomma konstitutionela konflikter, utan att hänsyn tages, hvartill de kunna leda, visade sig af ett uttalande, som en ledamot i Första kammaren hade, och hvilket är desto mera betecknande, som denne ledamots namn förekommer på den nya ministerlistan. Sedan civilministern äfven i Första kammaren förklarat sig i fall af be hof skola i underd. tillstyrka K. M:t att ogilla riksdagens beslut om nedsättningen i kommers kollegiets aflöningsstat, och anbefalla stats kontoret att på riksstaten bibehålla de 6000 kronorna att fortfarande vara till K. N:ts dis