Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 1

nödvändighet; men ett eådant fall inträffade verkligen i Andra kammaren. E. M:t bade nu för andra gängen begärt, att 45,500 kronor skulle beviljas till ett exercisbus af sten för Lifgardet till häst. Måhända torde någon fråga: kan då icke det nu befintliga exercishuset repareras? — Alldeles omöjligt — ty något sådant fiunes icke, manskapot har måst exercera på — en böskulle; någon annan lokal fiones ej att tillgå, och att den är ytterst. otjenlig för nämda ändamål, derom hade i fjor åtskilliga af kammarens ledamöter genom okalar besigtning öfvertygat sig — sedan anslaget fallit. Nu hade verkligen Första kammarens ledamöter i statsutskottet förordat anslaget, men deremot bade Andra kammarens utskottsledamöter reserverat sig — till och med grefve Posee och frih. Ericson. Då frågan förekom i Andra kammaren,, ansåg sig hr Ola Boson Olsson först i ordningen böra yrka afslag, anförande det gamla skälet, att annat utrymme för öfningarne, än i ett särskildt hus, borde kunna anskaffas. Fastän detta skäl vederlades både af krigeministern, af frih. af Schmidt — som derjemte vädjade till den svenska bederskänslan — och af grefve Björnstjorne, som varit sekundchef vid regementet och hvilken tillika upplyste, att statsverket årligen förlorade i det närmaste ett belopp motsvarande räntan på ifrågavarande summa, derföre att höskullarne måste begagnas till exercislokaler i stället för till upplag af hö och hafre, och fastän äfven andra förnustiga skäl anfördes för bifall, så uppträdde grefve Posse, visserligen först äfven för bifall, emedan han var lite bortkommen, men när han samlat sina tankar, för afelag, uppgifvande, att inga nya skäl från motsidan blifvit förobringade. Så menade äfven hrr Hjelm och Jöns Rundbäck vara förbållandet; hr O. B. Olsson spekulerade än särskildt i höoch hafreuppköpen och tycktes dessutom tvifla, huruvida regementet vore så ypperligt, då det icke pröfvats (huru det skulle kunnat ske under 50 års frod, derpå inlät sig tal. icke); hr Uhr talade i orakelspråk, följaktligen mycket osammanhängande; hr Jan Andersson i Jönvik ville, att med byggnaden skulle anstå, tills det blefve missväxt; hr Liss Lars Olsson tog äfven upp oriktig vers, han, likasom grefve Posse i början, men började så med den rätta versen och yrkade afslag; och br Carl Anders Larsson förklarade, att de voro menniskoplågare, som befallde de stackars karlarne att exercera på de kalla höskullarne — hvarföre icke begagna ridhuset i stället? Men så upplystes han af öfverste Nybleus derom, att ridhuset vore upptaget af de ständiga ridöfningarne. FrihÅkerhjelm talade varmt för auslaget, åberopade utländska författares loford öfver regementet såsom det yppersta kavalleriregemente i Europa — ja till och med pastor Törnfelt och hr Ivar Månsson talade för bifall —, och anslaget blef då beviljadt. Krigsskolans vid Karlberg ombildning är snart falländad; men åtskilliga lokaler måste förändras och nya inventarier m. m. anskaftas, ty i sitt närvarande skick äro. läsrummen och åtskilliga möbler sämre än i de flesta folkskolor. K. M:t hade begärt 30,000 kronor. Anslagets beviljande hade förordats af Första kammarens samtlige och af en bland Andra kammarens ledamöter i statsutskottet; men reservation var anmäld af 11 utskottsledamöter, och ibland dessa torde frih. Ericson böra anses representera den abgoluta tyngdpunkten äfven derföre, att han sjelf fått ein militära bildning vid Karlberg ; men vare sig nu, att den blifvit otillräcklig, hvilket väl icke i så fall ensamt är läroanstaltens fel, eller den gamla trängseln, de dåliga inventarierna o. m. 8. ansågos utgöra synnerligt verksamma bildningsmedel äfven framgent på det militära området — alltid med blicken stadigt fästad på allmän afväpning — nog af, frih. Ericson och tio till förenade sig i utskottet om följande uttalande, hvilket eger den obestridliga förtjensten att vara särdeles kortfattadt: då, ha de skrifvit, rhvad i statsrådsprotokollet finnes anfördt, synts utskottet (d. v. s. de 11) icke ådagalögga behofvet af dot äskade anslaget, hemställer utskottet — om afslag. Af diskussionen framgick, att ganska kuriösa skäl söranledt afslagsyrkandet. Så meddelade hr Hörnfelt, att han vägrat hela anslaget, emedan i den beräknade utgiftssumman förekom 2000 kr. till inköp af en biljard, och till en sådan tingest ansåg hr Liss Olof Larsson nödvändigt erfordras en markör, antagande att den skulle med statsmedel aflönas, och så vägrade äfven han hela anslaget. Den omständigheten, som egentligen syntes hatva inverkat på frih. Ericson, var dock, att de odugliga inventarierna representerade ett högre värde, än man beräknat. Men eå uppträdde hr Lindmark, som äfnde onnan gdo 48sina. Ran Aan;:O ge