Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 1

söka er skyddsling, skulle jag känna att jag ändå vore till någon nytta här i verlden! — För en vansinnig! hviskade mrs Popley med ott slags fasa. — Det är bättro att göra godt, om det också blott är mot ett djur, än ett gå igenom verlden hård och sjelfvisk, sade Olla med allvar, och det skulle göra mitt lif ljufvare, om jag blefve i tillfälle att förljufva till och med en vansinnigs lif. I stället för att grubbla öfver mina egna bekymmer, skulle jag glömma dem genom att verka för en annan! Honnes .mörka ansigte fick ett mera ömt och intagande uttryck vid den föresats hon sålunda fattade. Redan hennes medlidande för Guy förtog bitterheten af hennes egna sorger. : — Den stackars engelsmannen synes tycka om er mycket, sade mrs Vicini, i det hon med ett uttryck af stor tillgifvenhet betraktade sin skyddsling. Det skall göra honom godt att få träffa er ofta, siguorina. Om ni vill komma, är jag. säker om att den heliga jungfrun skall skänka er sin välsignelse derför! — Jag skall komma, lofvade Olla, i det hon bliokade in i den stackars Guys djupa melaukoliska blå ögon rodnande för hans sorgsna blick, ehuru han var Åvansinnig. Det är min skyldighet såsom tillhörande samma land som han att visa mitt deltagande för honom. Ja, jag skall komma, signora. Hon dröjde ännu litet längre och vände sig derefter. om för att gå. j Guy följde efter, bevekligt bedjande henne att stanna hos honom. — Kors! sade mrs Poploy, som ej visste om hon skulle finna sig road eller harmsen, den vansinnige är betagen i er, miss Olla! Hvilket besynnerligt äfventyr! (Forts.)