Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 1

sW — ven varit kadett, och elog ner den illusionen. Nöjligen kunde de usla inventarierna betraktas som kulturhistoriska bidrag i ett museum, men försålda skulle de icke lemna någon nämnvärd inkomst. Detta förhållande konstaterades äfven af grefve Posse, som vädjade till kammarens förut visade frikostighet, då det gälde undervisningens befrämjande. Kammaren kunde bevilja 26,000 kr., så kom ingen biljard i fråga (således icke heller någon statsaflönad markör), och med den modifikationen beviljades anslaget med 90 röster mot 61. Den 22 mars. Behandlingen af femte hufvudtiteln — anslagen till sjöförsvaret — aflopp i Andra kammaren synnerligen lätt, och besluten utföllo så, att sjöministern dermed bör finna sig belåten. I de punkter, der Andra kammarens beslut icke öfverensstämma med dem, som fattats i den Första, uppgick minoriteten i den förstnämda till ett så betydligt antal röster, att det definitiva afgörandet vid gemensam votering icke är tvifvelaktigt. Grefve Arvid Posse gjorde ock en antydan derom redan vid behandlingen af 5:te punkten, angående förhöjning i arvodena för ajökrigsskolans lärare. Stateutskottet hade icke velat bevilja denna löneförhöjning, 3250 kronor, för innevarande år; flere talare ådagalade dock billigheten af hvad sjöministern föreslagit, och å motsidan kunde endast grundsatsen: intet dyrtidstillägg för 1874, anföras. Utskottet segrade visserligen i voteringen (100 röster mot 65), men dessa 65 äro mer än tillräckliga för en moteatt utgång vid gemensam votering. Om statsutskottets majoritet velat taga kännedom om, huru usel matroskårens aflöning är, och att till följd deraf denna flottans stamtrupp allt mera minskas, då manskapet erhåller vida bättre aflöning, när det egnar sig åt handelssjöfarten, så skulle utskottet sannolikt icke vägrat den begärda tillökningen för 1874 med 49,275 kronor; men nu låg grundsatsen äfven i detta fall i vägen. Vid den anstälda voteringen måste den föreeglade sedeln gifva utslaget, och den var till förmån för utskottets mening; men 83 röster mot 82 gifva äfven vid handen att flottans matroser, när gemensam votering försiggått, skola erhålla en något större fläskbit och något tjockare ärtportion, än hittills, dock ingalunda så förstorad ration, att deras digestion deraf blir störd. Sannolikt mindre för att åstadkomma ett annat beslut, än utskottet föreslagit, än för att låta sin afvikande mening framstå, hade hr Jöps Rundbäck åtskilligt att omförmäla i afseende på föreslaget dyrtidstillägg (för 1875) för kaptenlöjtnanterna vid flottans reservstat; han understöddes visserligen af hrr Liss Olof Larsson och Jonas Jonasson i Gullaboås; men han uppkallade icke blott sjöministern, utan äfven hr Lindmark, grefve Posse och frih. Ericson — och det visade sig, att hr Jöns Rnndbäck icko alls var hemma i den fråga, hvarom han väl länge ordade. : Att en reparationsdocka vid galörvarfvet i hufvudstaden är för kronans fartyg behöflig, insågs redan före sistlidne riksdag; men framställningen om anslag dertill : föll likväl, på grund af lynnesyra. Nu är stämningen bättre, och det begärda anslaget beviljades, med vilkor, att Stockholms grosshandelssocietet och skeppsrederier skola erlägga en något högre lösesumma, än som erbjudits, för kronans rätt att begagna de å Beckholmen befintliga ekeppsdockorna; men på detta vilkor ingå nog vederbörande för att sedan fritt få kunna disponera öfver nämde dockor. Af såväl sjelfva utskottsbetänkandet, som ock af diskussionen, visade sig tomligen tydligt, att sjöförsvaret nu omfattas med större intresse, och det ser verkligen så ut, som skulle man i detta vilja söka en ersättning, om landtsörsvaret blir otillfredsställande ännu ett decennium. Det torde redan förr blifva uppenbart, att general Abelins armåorganisationeförslag kommer att accepteras just af dem, som ifrigast bekämpade detsamma. Föreställningen att Andra kammaren skulle vara synnerligen demokratisk, led ett stort afbräck, då de stora ffågorna om den politiska valbarheten och valrätten behandlades. Konstitutionsutskottet hade afstyrkt bifall både till hr Nils Hanssons motion om arvode till Första kammarens ledamöter och nedsättning af census för valbarhet till samma kammare, samt till pastor Linns motion, att valrött vid val af ledamot i Andra kammaren skulle tillkomma inom den kommun, der han vore bosatt, enhvar i kommunens allmänna angolägenheter röstberättigad man. Åtskilliga ordade visserligen om den förstnämnda motionen åtskilligt, men deri fanns hvarken must eller merg, och den senare motionen mottogs så ——— — —— — proifna hoaläcenhet han nå detta sätt I anka ar ge