kyligt, att icke ens motionärens eget lifliga föredrag resulterade till annat, än att hr Heggström ganska barskt tillrättavisade honom, som hållit ett liktal på orätt ställe. Det värsta för motionären var dock, att 70 röster afgåfvos för utskottets framställning och blott 66 för hans framställning. Den utvidgade valrätten har således svaga sympatier till och med i Andra kammaren, Kom nu och säg, att den är öfvervägande demokratisk. För hr Jonas Jonasson i Gullaboås var gårdagen visserligen icke en obemängd glädjedag. Haus vackra fantasi — en internationel skiljedomstol — hade visserligen accepterats af det tillfälliga utskott, som dermed tagit befattniog, och ett betänkande hade blifvit uppsatt af en frodsvän på — vestra kusten. Mon först gick hr Hedin i ett briljant föredrag mycket illa åt både betänkendet och förslaget. I det förra förekom faktiska misstag, och det senara var opraktiskt. Så det ena som andra ådagalade denne talare med vanlig klarhet: det föreföll nästan, såsom han egnade sitt föredrag mindre åt den beskedlige motionären, utan åt den anonyme författaren till utskottsbetänkandet. Xtven h. exc. utrikesstatsministern uppträdde, sörst med ett erkännande af den fromma tanke, som låg i förslaget, men sedan visade äfven han, att detta förslag icke egde något praktiskt värde, och ådagalade det så fullständigt, att det blef ett genomfördt historiskt-politiskt föredrag, hvilket, liksom hr Hedins, mottogs med lifliga bifallsrop. Äfven hr Kolmodin behandlade utskottsbetänkandet ömsom allvarligt, ömsom skämtsamt och undrade, huru den internationela skiljedomstolen — eller utskottet — skulle förtara i afseende på inbördes krig. Några fredsvänner, på samma sot stående som hr Jonas Jonasson, assisterade visserligen honom och utskottsbetänkandet; men de voro i stort behof af någon som kunnat tala bättre, eller åtminstone längre, ty deras antöranden voro lika kortfattade som innehållslösa. Hr Jonas vann dock voteringen med 71 röster mot 64 — så att nu beror frågans öde på Första kammaren.