Göteborgsposten – 19 mars 1874, sida 1

ö t — —— ———— — — rikesministern har, om jag ej misstager mig, dubbelt, men ett par af de mindre ministerplatserna gifva deremot något mindre än detta belopp) jemte förmånen af ett magnifikt embetshotel, der allting står redo att mottaga den nye innehafvaren, ända ifrån pennorna för hans skrifbord och toilettflaskorna för fruns spegelbord till serviserna i skänken och kastrullerna i köket — detta är icke gerna för en embetsman att tänka på, som går den vanliga vägen genom graderna, ty det parlamentariska systemet förbehåller dessa platser uteslutande åt politiska personer; men det finnes en stor mängd andra administrativa poster som äro ganska respektabelt aflönade — mellan 12 och 25,000 francs. Af alla dessa tjenstemän fordras likväl ett strängt och ihållande arbete. Den ordinarie arbetstiden är från kl. 9 på morgonen till kl. 5 på eftermiddagen med en timmas ledighet för frukosten. Vid ankomsten antecknar hvar och en sitt namn på en lista, och den som kommer mer än en qvart efter 9 är underkastad ett visst afdrag på sin löneinkomst vid månadens slut, då alla aflöningar utbetalas. Detsamma är förhållandet om någon frukosterar allt för länge eller aflägsnar sig före tiden. Inga papper få utan särskildt tillstånd medtagas för hemarbete, men om öfverarbete förekommer på byråen, gifver sådant vanligen anledning till gratifikationer. Med undantag af domareembetena äro alla civila tjenster amovibla, och ju högre man kommer upp på rangskalan, desto större är möjligheten att en vacker dag helt oförvarandes blifva försatt i disponibilitet med half lön, då merändels hvarje ny minister förer med sig en liten kohort af protegåer, som han måste placera. Men då det vanligast är fallet att ministern sjelf och ganska ofta hans kabinettschef äro fullkomligt obekanta med de löpande ärendena och gången af det hela, så utöfvar i följd deraf den fasta stock af rutinerade divisionsoch byråchefer, som alltid står qvar, ett inflytande så stort, att ministerns ofta bryter sig derpå. — Man klagar stundom hemma hos oss öfver långsamheten och de många formaliteterna vid administrationen, men detta är rena småsaker möt förhållandet här, der den enklaste sak erfordrar så många omvägar och remisser, att en vanlig menniskas tålamod sällan står ut att följa den. Embetsmännens sociala ställning är icke heller här fullt jemförlig med den hemma i Sverige, den nimbus som förr, isynnerhet under julimonarkien, omgaf hvarje fonctionnaire-, har nu högst betydligt förlorat sig (naturligtvis utom för de högre embetena), och det utgör icke nu såsom förr en pariserborgares stolthet och sträfvan att få in sina söner på denna bana. Den stora industrien och Åla haute finance draga till sig de bästa kräfterna inom den generation, som uppväxt efter 1848, der de icke känna sig kallade att direkte kasta sig in på det politiska fältet, i hvilket afseende journalistiken och isynnerhet advokatståndet erbjuda de genaste vägarne. Det råder för öfrigt i Frankrike en regel, som det är att beklaga icke hos oss har mycken tillämpning, det är att alltid en af sönerna inträder i fadrens affär för att fortsätta densamma. Och om man sätter en af sönerna in på den administrativa banan, så är det vanligen icke den mest begåtvade. På det hela taget bibehåller sig alltid inom den transka administrationen en mycket god anda och en stark pligtkänsla, och dess medlemmar äro derföre också allmänt hvar och en inom sin sfer respekterade och uppskattade. Stämningen hos den stora allmänheten är emot dem en helt annan än t. ex. i Preussen, der de af denna samma stora allmänhet betraktas såsom dess naturliga fiender. Men annorlunda var förbållandet under den regim, som följde på den 4 september 1870. Det gälde då att, så vidt som möjligt, göra rent hus inom den gamla förvaltningen, och hvar och en af medlemmarne i nationslförsvarsregeringen var åtföljd af en hel skock personliga anhängare, som han måste placera. Inom staden Paris administration, hvilken är lika talrik som månget belt lands, ombytte man personal från början till slut, och den högsta chefen måste således alldeles sakna den bjelp som en van och öfvad tjonstemannakår hade kunnat lemna hans egen duglighet. Genom de tid efter annan offent liggjorda rapporterna af de särskilda parlaments: kommissioner, som äro tillsatta för att granska septomberrogeringens färd, der de mest häp nadsväckande och mest besatta fakta trängas på hvarje sida till samtidens uppbyggelse ock varning för efterverlden, får man en inblick förhållanden, som äro fast otroliga. Den sis utkomna volymen handlar om de kontrakter fö — ————— Jag måste vända henne och väntade, till des