Göteborgsposten – 19 mars 1874, sida 1

avartsjuka är ej godt att säga. Jag måste vända henne liksom ollt det förflutna ryggen. Efter en kort stunds ytterligare strid var hans beslut oåterkalleligt fattadt. Hvilka följderna än kunde bli, skulle han utgifva sig för att vara Guy Tressilian. Han gick nu tillbaka in i hyddan. D:r Spezzo stod i begrepp att taga afsked. — Jag skall komma hit i morgon, signore, sade läkaren, i det han vände sig till Lowder. Ni kan lita på att jag snart skall läka er väns sår; hvad hans förnuft beträffar är det oåterkalleligt förloradt! — Det finnes ingen möjlighet att ni kan misstaga er i ert omdöme? frågade Lowder. — Jj den ringaste. Jag skulle kunna förklara beskaffenheten af såret för er, ifall vi gåfve oss tid dertill; men sjelfva faktum qvarstår dock i alla fall: denne unge mans hjerna har fått en obotlig skada! Jag har gifvit honom ett opiat, och han skall sofva godt i natt. Jag råder er till att äfven söka hvila, signore; ni är alldeles utmattad och mycket blek. Tillåt mig önska er en god natt! Hanbugade sig artigt och gick. Lowder var lemnad ensam med makarne Vicini och deras slägtiog Palestro, notarien från Palermo. Af intresse för de två skeppsbrutne främlingarne hade den sistnämnde antegit en inbjudan att stanna qvar tills påföljande morgon och sofva i vindsrummet öfver köket. — Om signoren ville sofva hos sin stackars vän? sade mrs Vicioi tvekande. Vi äro sanningen att säga klent utrustade i afseende på sängplatser! ; — Naturligtvis. skall jag tillbringa natten hos min vän, svarade Lowder. Ni ser trött ut, signoro, och jag skall gå och lägga mig genast! Ni har varit mycket god mot mig, och jag skall ej glömma det. God natt. Han tog ett ljus och gick in i det inro rummet, der Guy fridfullt slumrade. Han satte sitt ljus på en hylla