Göteborgsposten – 19 mars 1874, sida 1

Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). . Paris den 12 mars 1874. Den dyra tiden, som grasserar icke mindre här än hemma — tvärtom — kommer också de franska embetsmännen att jemra sig och fundera på möjligheten att erhålla löneförhöjning. Utsigterna äro dock för tillfället föga gynsamma, ty här finnes ej, Gudnås så visst, något öfverskott i budgeten, och ännu är det långt ifrån klart, huru man ens skall få den att gå ihop. Huru en stor mängd af de underordnade gradernas tjenstemän med sina små löner och ofta nog stora familjer få debet och kredit att gå ihop, är så mycket omöjligare att förklara, som något skuldsystem här icke kommer i fråga — det ligger aldeles emot vanorna, och hvem skulle för resten här ge kredit åt den, som ingenting har? -Nan lånar endast åt de rika, är ett specifikt franskt ordspråk, från hvars tillämpning nästan aldrig sker något afsteg. Det återstår således endast för den behöfvande att hårdare draga till svältremmen om lifvet, i afvaktan på bättre tider. Både aflöningsoch befordringssättet å den ena sidan och arbetssättet å den andra äro fullkomligt skiljaktiga från hvad som är gällande i Sverige. Först och främst är inträdet på den civila ombetsmannabanan här på en gång svårare och lättare än hemma. Det är lättare, emedan inga invecklade examina behöfvas, hvarken studentexamen (baccalauratet) eller akademiska embetsexamina, hvilka här alle icke finnas. Deremot aflägges för den första utnämningen en särskild examen inför en kommission af fackmän, och denna är hvad de vanliga embetsverken, de ministeriela byråerna o. s. v. angår af det aldra enklaste slag, så att den kan afläggas af hvem som helst med den vanligaste tarfligaste skolunderbyggnad. (För embetsmän inom specialkårer, såsom ingeniörer, forstmän, bergsmän, för att ej tala om jurister o. dyl. äro naturligtvis ockeå speciela lärokurser föreskrifna, hvilka genomgås i statens läroverk). Medinträdet i ett embetsverk följer genast gradens sulla lön, som vanligast utgör 1500 francs. Det finnes följaktligen intet extra-ordinarieväsen säsom i Sverige. Regeln är, att allt arbete betalas och att all betalning förutsätter motsvarande arbete. Det finnes visserligen merändels ett antal aspiranter till de första lediga platserna, hvilka sålunda befinna sig på ett slags expektane, eåsom de extraordinarie tjonstemännen i Sverige; men dessa uppbära ingen aflöning, annat än för så vidt som de tillfälligtvis förrätta något arbete, då de alltid erhålla full ersättniog för sin möda; för öfrigt äro de fullkomligt oförhindrade att sysselsätta sig med annat arbete af hvad slag som helst, och det behöfver icke sägas, att här, der arbetets ära är så högt skattad, det icke faller någon menniska in att göra en anmärkning öfver, att en ung man klifver direkte från t. ex. bokförareplatsen hos en industriidkare in i en af ministårernas byråer. Emellertid gör just det begränsade antalet af tjenstomän att, å andra sidan, det är svårare att inträda på denna banan här än hemma. Rekommendationer äro i detta hänseende allsmäktiga, och för den, som saknar sådana, äro svårigheterna hardt nära oöfvervinneliga. Och detta gäller äfven på fortgången af den administrativa banan, såvida man icke genom någon framstående egenskap lyckats att ådraga sig uppmärksamheten, hvilket här såsom annorstädes, med de lägre tjenstegradernas mekaniska göromål ioke är någon lätt sak. Anciennitetsprincipen, som hos oss är allena saliggörande, gäller bär kanske för litet; om detta å den ena sidan har den fördelen att medelmåttan ej har en gifven rätt atttaga försteget framför talangen då den stödjer sig på utnämningsdagen, och om följaktligen statens anspråk att blifva bättre betjenad går före tjonstemannens anspråk att blifva bättre aflönad, så kan å andra sidan ej nekas att favoritsystemet frodas der alla befordringar äro beroende af chefens vilja. — Men om det ofta händer att en tjensteman blifver qvarstående i en lägre grad och ser yngre kamrater gå sig förbi, så har han dock någon tröst deruti, att hans lön icke desto mindre ökas genom euccessiva ålderstillägg, hvilka kunna stiga ganska högt. Har han återigen den lyckan att vinna befordran redan vid yngre år och i sin mannaålder ser de högre trappstegon på den byråkratiskt-hierarkiska skalan vinka sig, så kan han naturligtvis skatta sig ändå mycket lyckligare. Att komma ända upp till spetsen, d. v. s. att såsom minister få nöjet att uppbära sina 100,000 francs omåret (ut RSA —— L ww se 227