Göteborgsposten – 19 mars 1874, sida 1

Far och Son.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). Han torkade med ostadig hand sin fuktiga panna. — Och då, fortfor han i halft hviskande ton, skall jag på en gång — komma ur fattigdom i rikedom. Om jag uppgifver sanna förhållandet och för hem denne nyss blifne idiot till sina vänner, skall jag återkastas i mivt fordna armod och nödgas uppehålla mig med arbete. Och jog hatar arbete — jeg hatar alla de mödor och all den oro, som voro förenade med min fordna prekära ställning. Jag kan aldrig mera återtega den, och Guy kan ej vidare draga försorg om mig — allt detta är förbi nu. Det skulle vara någonting för mig, en fattig, namnlös vagabond, att komma i ett vackert hem med säker utsigt till ett rikt arf. Min far var orättvis mot mig, hvarföre skulle ej jag kasta orättvisan från mig på andra? Hans hviskning blef skarp och passionerad, då han gjorde denna fråga: — Jag sade Guy, att jag ej hade några band här i vorlden, fortfor han vidare för sig sjelf, i det hans ansigte förändrades. Jag har inga band, som jag ej kan afklippa. Men det finnes en — ifoll förhällandena hade gestaltat sig annorlunda. — Stackars flicka! Hon måste tro mig död i den här stormen. Jag kan ej låta henne misstänka sanningen. Hon är den enda i verlden, som skulle kunna demaskero mig, och hvad hon kunde göra i ett anfell of ) Forts. fr, N:o 64