Göteborgsposten – 17 mars 1874, sida 1

AHHOEBPTIE. 10 ors pr petitraa; Ut ning som det numera sått i riksbanken. Principen är fullkomligt rigtig, men som ett korollarium följer deraf också, att riksdagen bestämmer sig för att välja sina fullmäktige för mera än ett år i sender, så att den för verkens egen säkerhet nödvändiga kontinuitet och sakkunskåp verkligen finnes hos fullmäktige och icke som nu kan blifva beroende på opinionsskiftningarne inom en mångtalig politisk korporation. Hrr Hedin och Gumeelius, hvilka som statsrevisorer 1872 framlade sina erfarenhetsrön, men nog snäft behandlades både af statsutskottet och Andra kammaren, uppträdde äfven nu med kritisk skärpa, och den förstnämndes förslag att icke gifva decharge längre än till d. 23 januari, således till tiden, innan den märkvärdiga pappersbistorien lästes i fullmäktiges protokoll, segrade med 93 röster mot 50; men som Första kammaren gifvit statsutskottet rätt och beviljat decharge till och med d. 12 febr., ökar denna tvistepunkt kedjan af gemensamma voteringar, som hotar att blifva ganska lång. Den andra af de förlorade voteringarne var den, hvarigenom Andra kammaren blott som en opinionsyttring, sedan Första kammaren uttalat sig på motsatt sätt, beslutit anbålla hos K. M:t om förhöjning af den årliga amorteringssumman, Gefle-Dala jernvägsbolag betalar till staten, och den tredje om K. M:ta förslag om höjande frän 20,000 till 40,000 kronor af anslaget till mindre hamnoch brobygnader samt upprensning af åar och farleder, med serskild hänsyn till Örsunds ås upprensning. Den sistnämda utföll dock med blott en rösts pluralitet eller 72 mot 71. På aftonen i går segrade deremot statsutskottet i Andra kammaren, då dess afstyrkande af anelag för väganläggning mellan Junosuando och Wittangi byar i Lappmarken godkändes. Det serdeles egna förhållandet var, att en mängd af städernas representanter varmt talade för att understödja de vanlottade innevånarne i nämnde nordliga trakt med att ekaffa dem åtminstone en bjelplig väg; men allmogens representanter, som yttrade sig, tyckte, latt man icke beböfde skynda sig dermed. Förgäfves utredde hr civilministern sakförhållandet och erinrade dem, som talade om, att man icke borde vid de höga priserna på dagsverken draga arbetet från jordbruket der uppe, att jordbruk på så hög breddgrad icke förekom. Emellertid fiones dock förhoppning qvar, om att vid den blifvande gemensamma voteringen anslaget skall beviljas. Vi omnämnde, att antalet gemensamma voteringar hotariblifva ganska stort, och en blick på statsutskottets utlåtande om fjerde hufvudtiteln visar nogsamt prof härpå. Inom statsutskottet hade man från den bekanta kompromissen om dyrtidstillägget undantagit fjerde och femte hufvudtitlarne. Minst 15 eller 16 voteringar torde der vara att motse. Diskussionen om denna hufvudtitel börjas om torsdag. Det synes emellertid, som om man icke fästade så mycken vigt vid de närmaste riksdagsförhandlingarne, då så många riksdagsmän i Andra kammaren dels redan erhållit dels begärt permission. Endast omkr. 130 voro i går afton närvarande. Om måndag eller tisdag slutar sannolikt konstitutionsutskottet öfverläggningarne om dechargebetänkandet, men till riksdagen torde det knappast inkomma i nästa vecka. Från lagutskottet berättas, att man på grund af hr Wijks motion kommer att föreslå vattenoch brödstraffets utbytande, der det qvarstår som förvandlingsstraff, mot fängelse med arbete. Ännu. tyckes icke beklagligtvis som om kopporna på allvar skulle vilja gifva med sig. Sista veckans rapporter från distriktsläkarne upptaga som insjuknade 163 mot 144 veckan derförut, d. v. s. en förökning, ehuru endast af 19 fall. På det hela taget, bör man dock anse epidemien hafva antagit en lindrigare form, då antalet af i koppsjukdom döda, nemligen veckan näst före den sista, uppgått till 41, men blott till 27 i den sista, hvadan således antalet tillfriskoade ökats. Hvad typhus exanthematicus beträffar; synes den vara i ett bestämdt aftagande — allt enligt distriktläkarnes rapporter — ty antalet avmälda fall af insjuknade var sista veckan 24 och af döda 5, mot veckan derförut 38 insjuknade och 8 döda. Denna sjukdom har, som man ser, icke mycket gripit omkring sig; den håller sig mest i Adolf Fredriks och Maria församliogar, hvilken senare alltid betraktas som ett favorittillhåll för denna sjukdom. Bland mycket, som man oroat sig för under denna sjukliga tid, då en sjuklig fantasi sett smittämnen nästan öfver allt och i allt, har man dock med skäl fästat sig vid vårt vatten; otvisvolaktigt tarfvar det att undersökas, huru dermed sörhåller sig, ochförste stadsläkaren d:r Grähs har ———— LÄ —