Göteborgsposten – 17 mars 1874, sida 1

vetslös han än var, hade han hållit af den stackars ädle varmhjertade Guy; det är förbi med honom! Qvinnan — mrs Vicini, hustru till den fiskare hon tilltalat med namnet Tomaso — blef rörd af Jaspers ton. Hon betraktade honom mer uppmärksamt. — Arme unge man! mumlade hon. Han är-en afbild af er sjelf, signor engelsman. Han är et bror, eller. hur? : — Nej, icke min bror, svarade Lowder. Han — han är — han var min reskamrat. Rädda honom, om ni kan. Jag är rik. Jag skall belöna er frikostigt! Qvinnan skakade på hufvudet, men jemte de båda andra sicilianarne försökte hon allt för att återväoka Guy till lif. Jasper stod bredvid våt och darrande, och utan att ännu tänka på sin egen person studerade han ansigtena hos de personer, som försökte återkalla hans unge beskyddare till lifvet. Qvinnan var en täck mörkögd sicilianska med olivfärgad hy och ett lifligt, uttrycksfullt ansigte. Hon såg mycket klok och intelligent ut. Hennes man, Tomaso Vicini, var en trög, flegmatisk man, i afseende på förståndsgåfvor tydligen sin hustru underlägsen. Han såg dock god och redlig ut. Den andre sicilianaren intresserade Lowder mera. Han var en man med spenslig men senfull kroppsbygnad, med skarpa, misstänksamt blickande ögon, mörkt ansigte och en viss orolig snabbhet i sina rörelser. Han påminte Lovder om en ål, och han tycktes verkligen ha ett slags likhet i rörelserna med detta slippriga djur. Han var Jseopo Palestro, notarie i Palermo och en slägtiog på långt håll till Vicinis. Han hade kommit ut från staden för att tillbringa. en dag hos sing vänner och just varit i begrepp att återvända hem; då Lowders rop hejdat honom. — Om man skulle vilja begå en olaglig handling,