Göteborgsposten – 17 mars 1874, sida 1

skulle man finna en bundsförvandt i denne man, tänkte Lowder. Han har sitt pris, och det är säkerligen icke ens högt! Jag torde komma att behöfva hans tjenster. Han gick nu ut i det yttre rummet och undersökte sina sår och skråmor samt ansade om dem så godt han kunde. Han var upptagen härmed, då mrs Vicini köm ut till honom medförande sin mans helgdagskläder, som hon bad Lowder påtaga i stället för hans egna. Detta gjorde han, sedan hans värdinna återvändt till sängkammaren, och var mycket försigtig med att åter stoppa på sig de artiklar han stulit ur sin beskyddares kläder. Det stod en halfbutelj vin på bordet; Lowder drack ur nära halfva innehållet och återvände ddrefter till sängkammaren. — Han lefver — han lefver, signore! utropade mrs Vidini full af ifver, i det hon blickade upp emot honom, der hon stod vid Guys sida. Jag känner hans hjerta slå! — Lefver! upprepade Lowder förvånad; han lefver! Det låg både fruktan och bestörtning i hans röst. Det byte han bar på sig kändes plötsligt så tungt, som om det ville nedtrycka honom. — Ja, han lefver, upprepude notarien Palestro, som aftsgit Guys våta kläder och nu gned honom med kraftiga tag; men det är ett styggt sår i bans hufvud, Vicini mio. Det skulle vara lämpligt att hemta hit den gode doktor Spezzo — — — Ja, ja gå och hemta honom afbröt Lowder med en feberaktig ifver. Hvarföre har jag ej förr kommit att tänka på en doktor? Spring, min gode man! Vieini behöfver ingen vidare uppmaning. Hon släppte den kalla fuktiga hand han höll och begaf sig ut i mörkret och stormen. (Forts.)