Göteborgsposten – 16 mars 1874, sida 1

hvarvid det vid sista årssammanträdet väckta, och af en beredning utarbetade, förslaget till förändring af ordningsreglornas 17, 18 och 20 paragrafer, efter en rätt liflig öfvorläggning antogs. Derefster väckte ordföranden förslag om ändring i såväl reglemente som ordningsregler, beträffande de ordinario sammanträdena, hvilka, enligt förslaget, borde blifva tvenre årligen, neml. ett om våren och ett, såsom hittils i November, hvilket förslag bordlades. De nya guldmynten. Af dessa bar första sändningen nu inkommit till Riksbankens härvarande Afdelningskontor, der desamma från och med idag hållas allmänheten tillhandaDe lyda, såsom bokant, å 20 kronor och å 10 kronor. Arbessinställning. En större arbetsinställning hotar vårt samhälle, i det samtlige hörvarande skrädderiarbetare inkommit till sina rbetegifvare med en begäran om en förhöjning i arbetslönen med 25 Å; och hafva de uttalat sin önskan att erhålla arbetsgifvarnes svar inom den 20 mars, med förklaring att de, om svaret icke innebär ett bifall till den gjorda framställningen, vilja samtlige nedlägga arbetet. Efter hvad det förljudes, lära arbetsgifvarne vid ett hållet sammanträde hafva enats om att erbjuda dem en i vissa delar ganska mycket böjd oflöningstarifl; skulle arbetarne icke ingå på denna, äro arbetsgifvarne å sin sida bestämde att utstå striken så länge arbetarne vilja för sin del sromhärda uti den. Det är ej länge sedan skrädderiarbetarne erhöllo en ganska betydande och då skälig ansedd förhöjning i sin arbetsaflöning, hvilken redan kändes tung för konsumenterna. En ytterligare fordran nu af arbetslönens höjande med icke mindre än en fjerdedel synes innebära anspråk, hvilka icke kunna frivilligt medgilvas at arbetsgifvarne och ej heller skola utan knot mottagas af den stora konsumerande allmänheten. Till grund för dessa stegrade anspråk ligga väl isynnerhet de uppdrisna bostadshyrorna, hvilka verkligen tynga mycket på den mindre bemedlade, men äro ett ondt af hvilket ej blott ekrädderiarbetarne, utan äfven alla andra hyresgäster i större eller mindre mån lida. . Vi hafva i denna tidning under rubriken Arbetsmarknaden haft den ingalunda angenåma uppgilten att från de olika landen redogöra för den der tryckta stämning, hvari arbetet och industrien befinna sig. Öfverallt i England, på kontinenten och i Amerika, gå skaror af arbetare, hvilka sakna sysselsättning. Da hafva till någon del sig sjelfve att tacka derför, emedan de genom öfverdrifna anspråk bragt osäkerhet i marknaden och derigenom inverkat förlamande på företagsamhetsandan. Det bör neml. vara tydligt för en och hvar, att då priserna omåttligt uppjagas, vill dels förbrukare inskränka sig till det oundgängligaste och dels tillverkaren, arbetsgifvaren, icke utsätta sig för risken att hopa stora och dyra förråder, hvilka vid ett plötsligt prisfall, som förr eller senare måste inträffa; skola åsamka honom stora förluster, kan ruinera honom. Då sålunda tillverkningen minskas, minskas äfven behofvet af arbetskrafter, och så inträffar denna arbetslöshet, som nu råder öfver en stor del af verlden. Hittills hafva vi i Sveriga, tack vare de för vårt land märkligt goda konjunkturerna, varit befriade, åtminstone denna gång, från den eorgliga synen af dessa sysslolösa skaror, hvilka sakna arbete och bröd; men om arbetarne genom obilliga anspråk bringa osäkerhet och oreda inom näringsgrenarne, måste ett dylikt olycksöde förr eller senare komma äfven till oes. Hänvisande arbetarne på dessa varningar från andra land, hoppas vi, att skrädderiarbetarne bärstädes och deras arbetsgifvare skola träffa en vänlig och anar uppgörelse, utan att densamma skall behöfva föregås af en för alla parter förlustbringande arbetsinställning. Wallåkra stenkolsaktiebolag har utfärdat indjudning till ny aktieteckning. Det lärer icke vara att förneka, att ju icko do skåanska stenkolsaffärorna för närvarande i allmänhet anses såsom mindre lockande. I utlandet synes kungsgrufveaffären hafva gjort sitt till för att nedsätta denna affärsgren; här hemma tro vi, att Rönnebolagets storartade planer komma mer än en att baxnas och draga i tvifvelsmål, om här förelåg en sund apekulation. Ja man vågade verkligen fråga detta rent ut, de prålande inbjudarnamnen oaktade. Det är onekligen ledsamt att så blifvit förhållandet, då verkligen af vetenskapsmäns och pålitliga iogeniörers intyg framgår, at hvilken stor vigt de skånska stenkolen kunde blifva