Göteborgsposten – 16 mars 1874, sida 1

före stannade jag qvar under däck, till dess alla passagerarne kommit i land, och först då begaf jag mig upp och fann vägen till detta hotell. Jag kan upplysa er om, Olla, att ert antagande af ett annat namn var en ren dårskap af er, alldenstund en beskrifning på er person var allt som behöfdes för upptäckten af er. Jag frågade hotellets bokhållare om miss Rymple var här. Han svarade nej. Jag såg i registret, namnet miss Wynt, antecknadt med en stil som tycktes mig bekant, ådrog sig genast -min uppmärksamhet. Hvem är miss Wynt? Är hon smärt, behaglig, skön, med svart hår och svarta ögon? Har hon två tjenare? Svaret på dessa frågor är ja. Alldeles tillräckligt; jag söker upp hotellets egare messer Ragusa. Jag säger till honom, att miss Wynt är min förrymda myndling, miss Olla Rymple, en envis, romantisk, sjelfrådig flicka, och jag begär att bli visad till hennes rum. Uppassaren ledsagade mig till hennes Åsalong och öppnar dörren för mig. Ni finner huru enkelt allt detta är! Han smålog ännu mera hånfullt, då han slutat Bitt tal. Ett uttryck af förtviflan blef synligt i Ollas ögon. — Jag har uthärdat all den förföljelse från er sida, som jag kommer att uthärda, mr Gower! utbrast hon passioneradt och med eftertryck. Jag skall vädja till engelske konsuln — — Gör det, sade hennes förmyndare småleende; han är en särdeles god vän till mig! Jag har redan besökt honom i dag och omtalat min lilla historia för honom. Flickan bleknade. — Jag skall tala med den engelske presten! — Han skall med nöje taga mot er och gifva er en liten tillrättavisning för er egensinnighet. Jag har äfven besökt honom i dag! — Det finnes en presbyteriansk kyrka här med en prest — — Som jag besökt.