Göteborgsposten – 11 mars 1874, sida 1

Den främling som kom i så läglig tid till Guys bistånd var Jasper Lowder. Hans likhet med unge Tressilian väckte hos den senare ett romantiskt intresse. Han gjorde Lowder åtskilliga förfrågningar rörande hans omständigheter och lefnadsförhållanden och erfor, ott han var fattig och ensam i verlden; derefter tog han honom med sig till sitt hotell. Troende att likheten i anletsdrag äfven innebar en likhet i afseende på böjelser och skaplynne, anställde han Lowder som sin reskamrat, och under det år de tillbragt tillsammans hade de mera varit såsom två bröder än såsom två personer, af hvilka den ene tog sitt bröd af den andre. — Vi ha råkat ut för en förskräcklig storm, sade Lowder. Tror ni, att fartyget skall hålla ut i den, Tressilian? — Det har ingen fara, svarade unge Tressilian förhoppningsfullt, i det han med ena handen torkade stänket af saltvattnet ur sitt ansigte. Kaptenen känner fullkomligt den sicilianska kusten. Om två timmar skola vi vara i Palermos hamn, och om tre timmar skola vi vara inlogerade i de bästa rummen på Hotel Trinacria med den bästa supe messir Ragusa kan tillreda; och i morgon klockan tolf, tillade han, skola vi gå ombord på ångaren till Marseille. — Och från Marseille skall ni fortsätta till England och till elottet Tressilian, sade Lowder med någon bitterhet i tonen. Och jag — hvadskall jag taga mig till? Jag har haft ett år af oblandad glädje och nu kommer ledsnaden tillbaka, det hopplösa arbetet, det gamla lefnadssättets odrägliga bekymmer! Ni fiskade upp mig i Baden, der jag förde en fattig äfventyrares lif, försökande att vinna mitt uppehälle genom att gifva undervisning i engelska, och samma öde väntar mig ou! Tressilian såg på sin följeslagare med förvånad och förebrående min. — Jasper! utbrast han, det var ett sällsamt språk ni