Göteborgsposten – 11 mars 1874, sida 1

AAAAA — område ligga så betydliga verk som Carlsdahl — till hvilket bruk en liten bibana leder — och Bofors med det dithörande Björkborn. Bofors var dock bland alla svenska jernförädlingsverk det, som 1871 hade den största tillverkningen. Enligt förr åberopade kommerskollegii berättelse var samma bruk 1872 i ordningen det andra, med en tillverkning af 121,369 ctr, hvilken man i år afser att öka till omkr. 150,000. Detta är nu hvad man har så att säga i händerna och hvarpå man att börja med stö der sina beräkningar för banans rentabilitet. Men underligt vore, om man, med så stora utvägar, med ett sådant öfverflöd på en dyrbar råvara, icke gjorde sig ändå större förhoppningar, om man ej hoppades af en icke alltför aflägsen framtid en ännu mera storartad rörelse i dessa trakter. In die Nähe soll man nicht hoffen, aber in die Ferne, låter Goethe en af sina skönt tecknade qvinnodilder utbrista i Wilhelm Meisters Wanderjahre. Detta är godt och väl, när det bär emot, men när omständigheterna gifva vid handen, att det är tid att taga ut ett fullt steg och då framgången med stöd af goda beräkningar likåsom vinkar framåt, då är det manligare att gripa sig an med rask handlingskralt. Och vi tro oss äfven veta, att de män, hvilka man nu har att tacka derför, att Nora-Karlskoga jernbana kommit till stånd, verkligen äro betänkta på att skrida vidare framåt på samma väg, och det kanske rätt snart. Ett bolag, bestående af bruksegarne PLagerhjelm på Bofors, C. F. Geijerstam på Ribbingsfors, C. Lindberg på Carlsdahl och L. Lindberg på Kolsva samt en del affärsmän i Göteborg — herrar J. A. Kjellborg Å söner, Kobb, Millar — jemte en del andra, lärer under namn af Bofors-Gullspångs bolag att börja med komma att för jernförädling begagna sig af fallen vid Gullspång, hittills oanvända 10,000 bästkrafter. Dit har man tänkt sig, att banan först bör utsträckas. Hon kommer då attfortsättas genom en folkrik och bördig trakt och till största. delen följa Letelfven, der en mängd jernverk af ålder funnite. Dessa äro nu nedlagda; hvem vet, om de icke så tå lif igen? Det sista är kanske en förhoppning in die Ferne ; men Bofors-Gullspångs bolag är ingen framtidsdröm, och det är mycket sannolikt, att banan kommer att utsträckas till Gullspångs vid Wenern belägna hamn, hvarifrån äfven malmen kan direkt skeppas till Göteborg för utförsel, om konjunkturerna derför skulle visa sig gynsamma. Det är icke någon hemlighet, att det varit fråga om en förbindelse mellan Nora-Karlskogabanan och vår stora bergslagsbana. Bergslagernas jernvägsbolag lärer dock ännu icke vara betänkt på att anlägga någon dylik bibana. Men att utsigten att få Nora-Karlskoga banan från Nora: utsträckt i nordlig rigtning till bergslagsbanan bör vara frestande för NoraKarlskoga bolag, det faller väl af sig sjelf. Denna sträckning skulle gå genom de malmrikaste trakter: vi hafva redan omnämnt Jernboås och vi kunna tillägga Hjulsjö. Hvilket af de båda bolagen — Fora-Karlskoga eller Bergslagernas — deraf skulle hafva största vinsten, det lemna vi tills vidare osagdt; antagligt är ju, att intetdera derpå skulle förlora. Vi fästa oss denna gång icke vid förslaget att sammanbinda Nora-Karlskoga-banan med vestra stambanan vid Elgarås; lika litet vilja vi nu dröja vid den framkastade planen att förbinda den förra banan med en ny halft påtänkt Westgötabana. Det kan ju vara nog att här hafva i korthet angifvit, hvilken betydelse den ofta nämda banan redan har och hvilka förhoppningar den ingifver för en närmare framtid. Detta bör också vara nog för att förklara det intresse, hvarmed detta företag omfattas så väl af dem, som bragt detsamma till stånd, som ock — nu kanske mera än förut — af andra, som uppfatta, hvad hon är och hvad man, utan att. vara smittad af jernvägsfebern och hemsökt af dess möjligen mindre helsosamma drömmar, under närvarande förhållanden nyktert kan påräkna att hon blir. ; : Som bekant torde vara, börjades detta jernvägsföretag af ett engelskt bolag, men det öfvergick snart nästan helt och hålletisvenska händer (hufvuddelegarne i bolaget äro nu hrr P. Lagerhjelm, C. Lindberg, och J. Millar). Koncessionen lärer medgifvit betydligt högre lutning och skarpare krökningar, än som sedan å banan blifvit använda. Major Adelsköld och öfverdirektörsassistenten Anrep hafva verkställt afsyningen.