Göteborgsposten – 11 mars 1874, sida 1

dlickande under en hög och bred pannå och brunt tillbakastruket hår. Ädel, öppen och godhjertad hade han ett ifventyrsälskande sinnelag och ett okufligt mod. Han var Guy Tressilien, ende son och arftagare till sir Arthur Tressilian, Bart, till Tressilians slott. . Hans följeslagare hade en märkvärdig likhet med honom, äfven han verande lång och smärt och vacker med brunt hår och mustascher, men han hade ej det öppna och småleende ansigtsuttryck, det frimodiga och oförfärade utseende eller det glada sinne, som karakteriserade unge Tressilian. Ung som han var, hade han dock sett mycket af lifvets mörka sida, och hans erfarenhet hade varit sådan, att den hos honom utvecklat några af hans naturs värsta egenskaper. Han ver Jasper Lowder, Guy Tressilians legde reskamrat och gode vän. Bekantskapen och förbindelsen mellan dem båda hade en viss romantisk anstrykning. Unge Tressilian hade tillbragt fyra år vid ett tyskt universitet, der han tagit sin grad med heder. Då han till följe af sin fars skriftliga befallning lemnat universitetet, hade ban företagit en tur genom de länder, som omgifva Medelbafvet i sällskap med en af sina senaste lärare. Denne man, som oväntadt blifvit befordrad till en högre lärostol, lemnade Tressilian i Baden. . Aftonen samma dag som hans reskamrat for, hade Guy Trossilian, under det han lugnt gick och såg sig om på gatorna i Baden, blifvit antastad af tre sina landsmän, alla mer och mindre berusade och nyss utkomna ur Kursaslen. Det var tydligt, att de togo honom för att vara en annan och hade för afsigt att utöfva någon hämnd på honom. Utan att tillåta honom tala tvingade de honom att försvara sig; Guy var illa ute i den strid som följde, då en främling kom springande till hans bistånd, och några minuter derefter hade de båda jagat våldsverkarne på flykten,