Göteborgsposten – 5 mars 1874, sida 1

OQOO — — Göteborg den 5 mars 1874. Det var en tid en mycket vigtig punkt i de s. k. nyliberales program, att man borde arbeta för borttagande eller nedsättande af census för valbarhet och valrätt. På en del af våra då moderna folkmöten ordades, både begripligt och obegripligt, särskildt om borttagande af gällande cenaus för valrätt till Andra kammaren, såsom det är att förmoda, mest i det välmenta: syftet att gifva en hop af dem, som spelade stora roller på dessa artiga tillställningar, tillfälle att utveckla sina medvetna anlag på ett område, der icke blott enfaldigt folk, skämtare och pojkar skulle hojta sitt bifall till deras storprat, utan der detsamma, om det också icke framkallade några omhvälfningar i våra samhälleivrättningar, dock finge så pass stor betydelse, att det komme in i riksdagstrycket. och det utan de förklaringar och förlöjligande anmärkningar, med hvilka en del af pressen på den tiden beledsagade många af de hugstore folktalarnes ledigt hopsmidda fraser. På den tiden rönte dessa anspråk icke mycket tillmötesgående af våra allmogemän vid riksdagen. De utgöras till större delen af storbönder, hvilka åtminstone i de flesta trakter bilda en mycket starkt utpreglad aristokrati, af hvilken de mindra jordegarne, icke sjelfegande jordbrukare och torpare, likasom äfven den del af befolkningen, som iöCke vinner eitt uppehälle genom jordbruk, sedan långliga tider tillbaka ansågs stå, så att säga, under strecket. Möjligen är uppfattningen här likasom på andra håll nu i ett skede, som låter oss vänta en förståndigare uppskattning af menniskovärde, till en del följden af erfarenbeterna at den omkastning i klaasoch förmögenhetsförhållanden, som omtanka och arbete uppenbarligt och påtagligen framställa. För vär del tro vi också, att vår bondearistokrati, vid stigande bildning och en mera liflig samverkan af olika krafter vid eåväl enskilda som mera offentliga värf, med tiden föravinner, eller att den. åtminstone får ett annat skaplynne. Vi ge. till en del en bekräftelse för denna vår åsigt i det sätt, hvarpå Andra kammaren vid förra riksdagen upptog hr Nils Hanssons förslag om förändring af census för valbarhet till båda kamrarne, ehuru vi hålla före, att det icke så mycket var den särskilda punkten om nedsättande af census för Andra kammaren, som framkallade det vänliga upptagande, som motionen rönte, då dess återremiss endast med en rösts pluralitet atelogs. Vi anse nemligen, att ett ganska stort antal landtmän — om hr Nils Hanssons porsonliga uppfattning kunna vi ej ytra oss — lägga största vigten på den punkt i motionen, som afser Första kammaren. Det skiner mycket klart igenom det der af en del landtmannatidningar framhållna begripliga syftet att befolka ätven Första kammaren med bönder, hvilket förassäitedela osdsöwsasga at-vönsöför valbarhet, dels — och framför allt — arvode åt samma kammates ledamöter, utan hvilket tillägg endast ett fåtal bönder, om de än vore aldrig så rika, skulle kunna förmås att för någon längre tid mottaga detta förtroende af respektive landsting. Men det är ockeå denva punkt, som måste vara den ömtåligaste för dem, som med förkärlek och lifliga förhoppningar föstat sig vid och fortfarande fastbålla de förändringar, som vårt statsskick genom den senaste riksdagsordningen uvdergått. Då hr Nils Hansson derföre föreslår följande förändring af riksdagsordningens 9: Till ledamöter i Första kammaren kunna endast väljas män, som uppnått trettiofem års ålder samt ega och minst tre år näst före valet egt fastighet till taxeringsvärde ej understigande fyratio tusen kronor, eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd, skattat för minst två tusen kronor årlig inkomst af kapital eller arbete. Kommer riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning, och när han sedan påyrkar, att resekostnader och arvoden skola af statsmedel utbetalas med 1200 rdr för hvarje lagtima rikedag, som varat fyra månader (eller derutöfver), lika för medlemmar af Första kammaren, som för ledamöter af den Andra; då må väl dessa, den närvarande riksdagsordningene vänner, väl inge, hvartåt det hela syftar. Stå de då i någon slags närmare förbindelse med landtmannapartiet, hafva de vunnit något mera än de nu synbara resultaten af den s. k. kompromissen, så är väl att antaga, att de så bedrifva denna sak, att först och främst konstitutionsutskottet dömer denna del af motionen till döden och äfven ett flertal i Andra kammaren finner sig föranlåtet att vid denna dom I POPE ALU RZAA Sl JJ IA JGA