Göteborgsposten – 4 mars 1874, sida 1

utanför. Spionerna skola följa mig. Då måste ni smyga er ut på Oxford-strect till fots och taga on droska till Grosvenor-square. Förstår du, Fifine? — Fullkomligt. Iden är förträfflig, sade Fifine förtjust. Lady Chetwynd iklädde sig en ny drägt tillhörande Fifine. Det var en enkel svart sidenklädning med en sammetskofta af samma färg och en liten svart rund spetshatt, prydd af en enda blomma. Sedan Bernice tagit på sig dessa plagg jemte en svart slöja, var hon färdig att gå. Madame skyndade uppför trapporna för att ikläda sig Bernices aflagda kläder. — Hvad sade ni till lady Diana, Fifine? frågade lady Chetwynd då hon befann sig ensam med sin fordna kammarjungfru. Var det lätt att ställa henne tillfreds med afseende på mig utan att omtala min föregående historia för henne? — Ja, mylady. Lady Diava är kall som is mot sina tillbedjare och de flesta andra, men bon är vänlig och god mot mig. Jag sade henne helt enkelt, att ni var miss Gwynn, en dame i små omständigheter, faderoch moderlös samt uten alla andra hjelpmedel än dem ni sjelf kunde genom arbete förskeffa er. Och hon tillsade mig att föra er till henne. Hon har i afton en af sina dystra stunder och skall tycka om att höra er spela och på annat sätt väcka hennes intresse. Hon har sina sorger, hon också, stackars dame, och hvem har ej det? Madame Bongateau återkom snart färdigklädd för utflykten. Efter en kort rådplägning med monsieur smög hon sig ut ur huset, hviskade några ord till kusken, steg upp i åkdonet, som hastigt rallade bort öfver Soho-square och in på de trånga gatorna på andra sidan. Två vektaro, Gilbert Monk och Ragee, begåfvo sig med all ekyndsamhet efter, ty droskor funnos nära till