Göteborgsposten – 4 mars 1874, sida 1

blef han tagen till sånga och fördes till en preussisk fästning, Under fångenskapen blef han för någon förseelse dömd af en krigsrätt till flerårigt fängelse. Han skref flera bref till sin hustru, men intet af dem kom henne till handa, och vär han sålunda icke fick nägot svar upphörde han också sjelt att skrifva. Nu hade det emellertid händt att, vid det i tillfälle då ban togs till fånga, han hade kastat ifrån sig sin ränsel; en annan soldat, som I hade förlorat sin, men i stället lyckats rädda sein person, tog upp ränseln i st. f. den egna i och begagnade den såsom sin. Denne blef i sedermera inkorporerad i Loire-armån och stupade i i fäktningen vid Beaune-la Rollande. Man hittade ishans ränsel papperen, som tillhörde kamraten, hvilken under tiden satt fången i Tyskland; dennes hustru underrättades om den förmente makens död, sörjde honom såsom trogen enka ett år och gifte sedan om sig med en ung man från grannsocknen. Men för fjorton dagar sedan kommer den första mannen, som hade sått resten af sin fängelsetid efterskänkt, till sitt gamla hem. Den första han möter är hustrun, n:o 2 är den nye mannen, som han kände af gammalt, och n:o 3 och 4 två små barn, som han deremot icke kände. Man kan föreställa sig de handlande personernas miner vid detta uppträde. Huru skall upplösningen blifva af den intrasslade härfvan? Det är mera än jag kan säga, men en kinkig casus är det. Möjligen skulle de förklaringar, som vid deita tillfälle utvecklades, ha kunnat gifva stöd åt en statistisk beräkoisg öfver. menniskans talförhet, som jag nyligen sett ; uppgjord och som jag i förbigående tillåter mig anföra, under förut gjord reservation för egen del och med anmärkning att beräkningen grundar sig på franska förhållanden — för de svenska torde, med vidhållande af alla proportioner för öfrigt, siffrorna böra sättas till jomnt hälften. Så här säger vår statistiker: en man af vanlig talförhet talar sammanlagdt 3 timmar om dagen med 100 ord i minuten, hvilket motsvarar ett tillräckligt antal ord att fylla 24 oktavsidor i timmen, eller öfver 500 sidor, en vanlig volym, i veckan — 52 på året. Om man nu multiplicerar dessa tal med 10, tillägger statistikern, så får man en qvionas medeltal. Jag skulle icke hålla otroligt, alt detta medeltal blifvit ansenligt öfverskridet här i Paris under de sista dagarne, och dettaicke i godo. Såsom jag förut nämnt, skulle dot bli en bal monstre i Industripalatset, dertill 40,000 personer skulle erhålla invitationer, och det var pariserprossen, som (stödjande sig på hr Desbrousses 600,000 francs) skulle bestå fiolerna. Men hvad händer? Sedan hela den slilla pressen eller just den, som har den största läsekretsen, dag ut och dag in hade förespoglat publiken all den glans och herrlighet, som härvid skulle utvecklas, så kommer man eolntligen. underfond med, att det ingenting kan blifva utaf alltsammans. Det var visst värdt att tala så mycket derom då! säger något hvar med rätta, och det är icke alla, som kunna hoppas att använda de redan bestälda balklädningarne på den fest, som verkligen blifver af, den i Tribunal du commerce, der kanske blott tiondedelen kan få plats. Handeln och industrien, som skulle få ett så godt handtag, hette det, genom den nyss nämnda stora festen, som ej blir af, få nu stället bjelpa sig så godt de kunna den förutan. Den verkliga nöden, som kanske genom de tillämnade insamlingarne vid tillfället hade fått den reellaste nyttan af de par millioner eller mera som en sådan afton i ett som allt hade kostat, har i stället blifvit tillgodosedd genom en inbjudning af marskalkinnan Mac Mahon till tidningarne att i deras spalter öppna en insamling för upprättandet af ett antal nya 8. k. fournodia deonomiques. Detta är hvad vi hemma skulle kalla fattigkök eller något dylikt, hvarest man mot en afgift af tio centimes eller vid pass sju öre får bröd, kött och buljong eller grönsaker, alltsammans antingen att homta eller att förtäras på stället. De bons eller polletter, som berättiga till en dylik måltid, äro den lämpligaste almosa, som kan ges. — I allmänhet hafva de fattiga här i Paris, utom genom den fullkomligt privata välgörenbeten, tre olika sätt, hvarpå de kunna fiona understöd: genom välgörenhetsbyråerna, den allmänna fattigvården och polisprefekturen. Den hjelp, som lemnas af välgörenhetsbyråerna, närmast motsvarande våra skyddssöreningar, meddelas direkte af dessas medlemmar, men endast till sådane nödställda som höra till deras krets. De enda formaliteter, som härvid äro af nöden, bestå i framställandet af en begäran om hjelp samt en rekommondation af någon medlem af presterskapet i församlingen eller af en af bamhertighetssystrarne, hvilka sistnämnda bättre än —— n äroska Tifne lemnat hands; men mr Bisso A u1.0:0