Göteborgsposten – 3 mars 1874, sida 1

— se så, gå härifrån, sade pastejbagarens hustru. Ni får ej stå här och hindra mig och stänga vägen för kunderna. — Jag är trött, sade hinduqvinnan, låt mig gå in i rummet der och hvila. Hon tog ett steg förbi madame Bongatean mot dörren till det lilla rummet. Den franska qvinnan skyndade att fatta tag i hennes händer och ställa sig i vägen för henne. Monsieur Bongateau såg uppträdet och kom till undsättning. — Det är en tokig tiggarqvinna, förklarade han för sina kunder. Qvinna, gå härifrån, eller tillkallar jag poisen. Men hinduqvinnan hade beslutat att komma in i det inre rummet, om också blott för en sekund. Hon var öftygad om, att Bernice var derinne, hon hade en utomordentlig ihärdighet, och hon lät ej skrämma sig. — Polis, skrek monsieur Bongateau. Hans kunder upprepade med bestörtning ordet. XLIII. De få gästerna inne i pastejbagarebutiken drogo sig mot dörren, men stannade der, nyfikna att få veta hvad qvinnan ville och huru Bongateau skulle bli henne qvitt. Iogen gick efter polisen. Kanhända att kunderna hade klart för sig, att den manhaftige pastejbagaren och hans svartögda hustru skulle vara beredda på alla ytterligheter och kunna försvara sig sjelfva. — Låt mig gå in! upprepade Ragee och visade tänderna som ett vilddjur. Låt mig gå in, säger jag. Jag känner damen — jag skall ej göra henne något ondt. Jag har blott ett ord att säga henne. Jag är hennes vän. Hon förde ner handen i barmen, under det hon talade, och fattade tag i en flaske, som var dold innanför hennes