Göteborgsposten – 3 mars 1874, sida 1

Man hade väl väntat att nämnde utskotts majoritet skulle hafva förordat bitall till anslaget. Det gälde icke här att bereda ministeren ett nederlag och att framkalla en ministerkris: det gälde här från representationens sida att visa takt och tillmötesgående, då amerikanska regeringen inbjudit Sverige att deltaga i utställningen och då Sverige eger så stor gemenskap med Amerika, har minnen der äfven på det historiska området, hvilka böra bevaras från glömska. Detta ådagalades af civilministern i ett mästerligt anförande och äfven af hr Hedin som talade ur hjertats djup, varmt, krafttullt, öfvertygande och så att utskottets samtlige motiver för afslag reducerades till ett värde lika med — 0. Grefve Posse, som i utskottet varit med om afstyrkandet, men nu insåg, att ett stort missgrepp blifvit begånget, förändrade nu signaler och talade för bifall. Men hr Key kunde icke heller nu hålla sig stilla. Han förvexlade nationalfåfängan med nationaläran: hvad med häfdandet af den senare förstås, visade han sig ej hafva ens en aflägsen aning om — och så kom han fram med den luminösa iden. att Sverige kunde representeras af en — utställningsambassadör! Och detta förslag gjordes af honom, som kort förut så vemodigt klagat öfver, att Sverige led brist på ambassadörer! Men i hr Keys anförande fick kammaren till lifs en splitter ny id: iderna — sade han på sitt vanliga språk — iderna hade ett naturligt behof att ligga i träde, så vida de skulle bära fruktk. Det är visst möjligt, att hr Keys egna ider skulle bli mera fruktbärande om de finge en längre tid ligga iträde — derom är åtminstone jag öfvertygad — men det är ett undantag gällande ensamt för hr Keys ider. Han borde ock såsom sjelf landtbruksskoledirektör hafva erinrat sig, att trädesbruket allt mera undantränges af vexelbruket, och han har användt det sjelf i Andra kammaren. I den näst föregående frågan, om tredje hufvudtiteln, hade han åtminstone den trösten, att tre delade nederlagets obehag med honom, men i förevarande fråga stod han ensam. om sin mening: de elfva kamraterna i utskottet bade alls ingen håg att stödja honom. Han blef också illa medfaren: de tillrättavisningar han fick af hrr Adlersparre, A. Rundbäck, Kolmodin m. fl., hvilka behandlade honom ömsom allvarligt, ömsom skämtsamt, voro förkrossande. Till och med hr Sven Nilsson tyckte, att vännen Key fått nog och ville derföre icke öka hans obehag. Det skall nu visa sig om, då det icke lyckades hr Key att få sin teori om idernas läggande i träde godkänd, han skall tillämpa den på sig sjelf. Amerikas förenta staters härv. minister resident Andrews afhörde hela diskussionen Så snart den blir uppsatt och justerad, är def hans afsigt att låta öfversätta och afsända der till sin regering.