Göteborgsposten – 3 mars 1874, sida 1

till Bernices öron. Jag har varit här förr. Lyssna till mig. Bernice satt upprätt i sin stol, orörlig, liksom om hon fruktat att till och med en enda åtbörd af henne skulle kunnat draga uppmärksamhet till henne från det yttre rummet. Den nykomna var Ragee, miss Monks indiska tjenarinna. Hinduqvinnan drog upp ed börs ur fickan. Genom dess silkesmaskor glimmade guldmynt. — Tag denna, sade hon. Den tillhör er, madame. — Mig! För hvad då? — För den lilla hjelp ni skall lemna mig, sade Ragee inställsamt. Jag har blifvit hitskickad af en förnäm dame. Mitt ärende är hemligt. Jag önskar att göra er förfrågningar rörande en viss ung dame, som sannolikt tagit sin tillflykt till er dotter Fifine. Hon kan ha tagit det ena eller det andra namnet — möjligtvis miss Gvellan eller något i den vägen. Det kan också hända, tillade Ragee, att hon försöker gifva sig ut för en förnäm dame. Jag vet att hon är här, och jag vill träffa henne, madame. Jag skall ej bedja henne lemna detta ställe. Hon må gerna stanna qvar här, så länge hon behagar. Jag är hennes vän, och jag vill varna henne för en fiende, som söker skada henne. Låt mig blott träffa henne för ett enda ögonblick. Madame tvekade, men det var också blott för ett enda ögonblick. — Ni har gått till orätt ställe, madame, sade hon. Här har ni er börs tillbaka. Är det något bakverk som ni önskar? — Jag har ej kommit hit för att köpa några tårtor, svarade hinduqvinnan. Jag har kommit för att få upplysningar om den unga damen. Låt mig blott träffa henne för ett ögonblick — endast för ett ögonblick, madame. Hon räcktefram sin börs med en frestande åtbörd. Madame Bongateau skakade på hufvudet.