Göteborgsposten – 28 februari 1874, sida 1

Från Norge. (Bref till Göteborgs-Posten). Något om den norska hednamissionen. — Biskop Schreuders kontrovers med hufvudstyrelsen i Norge. — Allmänhetens åsigt om saken. — Storthinget. — Förslag af Sverdrup, Jaabiek m. fl. — Nya norska guldmynt. — Patriotiskt offer. — Anläggning af spårvägar i Kristiania. — Försäljning af vårt enda sommaretablissement för offentliga nöjen. — Nill olena Falkman. — En konstnärskarneval. Fristiania den 24 februari. Förra året erfor vår allmänhot med öfverraskning och sorg att splittring inträdt mellan den norska missionens primas, biskop Schreuder, och den i staden: Stavanger befintliga husvudstyrelsen; men om skälen härtill blef ingenting närmare bekant, i det allmänheten endast fick veta, att biskopen fullkomligt bar skilt sig från vårt missionssällskap. I dessa dager har man här i staden börjat insamla bidrag till biskopen, som börjat lida nöd på Madagaskar, och detta har till den grad uppretat sällskapets styrelse, att allmänheten nu omsider från Stavanger erhåller underrättelser om orsakerna till splittringen. Det meddelas nemligen. att biskopen ej betraktar hufvudstyrelsen, sällskapet och generalföreamlingen bär hemma annorlunda än som penningesamlande komit6er, hvilka ha att ombesörja förvaltningen af missionens ekonomiska afdelning, men gsom alldeles icke ega att blanda sig i densammas inre adiinistrativa angelägenheter. Missionen sjelf, påstår han, utgör en organisk länk af den norska statskyrkan, derför böra endast kyrkans lagar vara gällande också inom missionskyrkan, men ingalunda beslut fattas af hufvudstyrelsen eller generaltörsamlingen, och detta så mycket mera, som dessa korporationer bestå af lutter lekmän. Den majoritetsregering, som dessa utöfva, vill biskopen icke underordna sig. Man känner icke närmare till detaljerna af de stridigheter, som med anledning häraf utspunno sig mellan biskopen med ede påfliga åsigterna, som hans motståndare säga, Tättningar och bolag, så måste det väl anses som i högsta måtto abderitiskt att, som ett vilkor för åtniutande af dyrtidstillägget, döma dem till sysslolöshet. Fäfängt användes dock de mest talandeoch öfvertygande skäl, de föllo som på hälleberget; befallningen, huru man skulle rösta, gafs af ledarne, och kohorten lydde. Väl vet man att den gemensamma voteringen härutinnan skall lemna ett annat resultat, men utgången inom kammaren är i alla händelser att beklaga. Den sorgliga sidan utaf, icke blott detta enstaka fall utan af landmannapartiets hela beteende, är, att man synes vilja af alla krafter söka att göra det. nuvarande representationssättet förhatligt samt gifva rätt åt representationsreformens vedersakare uti de farhågor de hyste om ett förestående klassvälde eller bondregemente.