Göteborgsposten – 28 februari 1874, sida 1

af de skickligaste teologer, som någonsin studerat vid Kristiania universitet, lemnade sitt fosterland straxt i början af 1840-talet och har sedermera oafbrutet uppoffrat sig för hednamissionen. Han har under de senare åren varit sysselsatt med att öfversätta bibeln på Zulukaffer-språket. Hans motståndare beskylde honom för att hysa grundtvigianska åsigter. Visst är emellertid, att denna sak gör utomordentligt uppseende här i landet, hvarest hednamissionen, så föga öfverensstämmande den än är med tidens praktiska tendens, är särdeles populär, hvilket bäst synes af de stora penningebidrag, hvilka årligen blifvit skänkta till densamma, neml. c:a 20,000 spår, och under de sista åren öfver 30,000 spår. Den norska hednamissionens frukter nnder alla dessa år ha, enligt årsberättelserna, varit skäligen tarfliga, och derom synas alla vara eniga, att ifall Schreuder, som den förnärmade gamle kraftige förkämpen för missionen, drager sig tillbaka helt och hållet, man riskerar, att den norska hednamissionen sjunker tillsamman till ett intet, ty visserligen har Schreuder haft vid sin sida åtskilliga dugliga norska medhjelpare, men ingen med hans anseende derute och popularitet här hemma. Då hela missionsväsendet hos oss är privat, finnes ingen auktoritet, som kan döma mellan de tvistande parterna; likväl tror jag, att man i allmänhet är böjd för att taga Schreuders parti, Det synes ligga i sakens natur, att en kunskapsrik, kraftig och oumbärlig man bör ega erfarenhet i fråga om allt, som rör hana handlingssätt i det främmande landet, under det att styrelsen här hemma håller sig till det som denna ensam förstår sig på: det rent ekonomiska. Det talar också emot hufvudstyrelsen, atl densamma oaktadt alla uppmaningar icke vågat meddela allmänheten en klar framställning af, hvari biskopens förseelser egentå ligen bestå. Styrelsen synes icke ha utgjorts af särdeles praktiska män, hvarpå man såg ett märkligt exempel, då ett stort, präktigt missionsfartyg bygts genom offentlig aubskription; styrelsen beslöt neml. att låta fartyget afsegla utan att låta assurera det, demodan Gud nog sjelf skulle beskydda sitt verk — och verkligen har fartyget många år seglat med ovanlig lycka. Inom det offentliga lifvet har för öfrigt rådt stiltje allt sedan de kungligas afresa. Storthingot har företagit sin hufvudindelning i odelsthing och lagthing, hvilket som bekant icke utgör något tvåkammarsystem, enär det endast har betydelse vid diskussionen af lagförslag. Vidare har der valts medlemmar till de 12 arbetskomiterna, mellan hvilka de inkomna föreslagen fördelas. En särskild jernvägskomit, bestående af 15 medlemmar, har blifvit utsedd, emedan från alla delar af landet, ända från Lindesnes till Trondhjem, ropas på nya jernvägsanläggningar till ett belopp af 10 till 12 millioner spdr. Storthinget får denna gång ett öfverflödigt antal ärenden att behandla, då ensamt från regeringen och privata personer under första dagarne inkommit omkr. 120 förslag. Bland dessa är allmänhetens uppmärksamhet isynnerhet riktad på det kungliga förslaget om statsrådens deltagande i storthingets förhandlingar, hvilket under ett storthing endast kan refereras men icke behandlas, under det att likväl till behandling föreligger ett privatförslag af Sverdrup m. fl. i samma vigtiga fråga. Förändringar i mellanrikslagsstiftningen i den syftning, att man i fråga om varor, tillverkade i båda rikena, så mycket som möjligt må närma sig frihandelssystemet, följes med intresse. Det anses för säkert att komitån redan är öfverens i hufvudprinciperna. Jaabeek, som i sin vidt utbredda tidning, Folketidenden, i måvga år har arbetat på en omstöpning af den norska statens institutioner sålunda, att universitet, konungamakt, arme, flotta, embetsmannastånd o. 8. v. skola afskaffas och bela makten öfverlemnas till landets flera hundra kommuner, hvilka, likt en samling af smårepubliker, sjelf skulle ötvertaga ledningen af alla offentliga angelägenheter, hvar inom sina gränser, har på senare tiden egentligen icke mer än ett enda agitationstema af effekt qvar, neml. en fast räntefot af 4 94 för att skaffa bönderna billiga lån, och ett förslag härom-af bonom föreligger till-behandling. Sverdrup föreslår ett årligt anslag af 400 spdr, till våra begåfvade musici, Grieg och Svendsen och regeringen föreslår ett anslag till skalden Jonas Lie, af lika stort belopp; Björnson, Ibsen och A. Munch åtnjuta som bekant lika stora anslag. Deremot föreligger ännu icke något förelag om antagande af myntreformen, oaktadt dock en privat proposition inkommit, och att låta slå småmynt af brons i belopp af kronor. Da nya norska hufvadmynten i guld, ha i dessa dagar satts i omlopp af riksbanken och tyckas vara bättre preglade än de danska 20kronorna, hvaraf en mängd redan är i omlopp här i landet. Våra mynt bära inskriften: 20 kronor 5 spdr med det norska vapnet och på den andra sidan kungens väl träffade bröstbild. Det nya myntet har redan utgått till ett antal af 600,000 st. och Norges banks guldförråd angifves till omkring 7 mill. spdr. I fredags beviljade Bergens stads kommunalstyrelse enhälligt och utan diskussion800,000 -spdr till en Jernväg från Bergen till östra delen at landet, tvärsigenom hela landet. Dessutom antager man att genom enskild subskription i staden skell inflyta ett belopp af omkr. 200,000 spdr. För en stad med endast några och 80,000 innevånare kan detta i sanning anses för ett märkligt patriotiskt offer. Hela banan beräknas skall komma att kosta 6,000,000 spdr. Vår egen kommunalstyrelse skall i denna