Göteborgsposten – 27 februari 1874, sida 1

framställda vilkor bordlades, och skulle handlingarne tryckas. Slutligen valdes 5 ledamöter till komiten för inlösen af Tingstadsvassen, och utsågos härtill: hrr rådman E. Melin, Berger, Lindström, Wilson och Hedlund, hvarefter sammankomsten upplöstes kl. 1 e. m. Dagens protokoll kommer att justeras nästa måndag kl. 1 e. m. af ordf. jemte hrr 6. Heyman och Almen. Föreläsning... Hr Arvesen höll i går sin tredje föreläsning, som handlade om. ÅFolkhögskolan. Det är oss äfven nu omöjligt att meddela något referat, men vi kunna icke underlåta att åtminstone i största korthet antyda gången af föredraget, som ovilkorligen vitnade om talarens brinnande nitälska för sin sak och tro på sina åsigters riktighet. Talaren började med att förklara, ait hvad han framstälde var grundtvigianism i skolsaken, men att han ej hade upptagit mer af Grundtvigs teorier än han sjelf hade funnit vara rött. Han protesterade emot, att grundtvigianismen kunde sättas i system. Intet lefvande kan systematiseras, innan lifskraften börjar att försvinna. Såsom lärans kärnpunkt framhölls, att man borde väcka intresset hos lärjungarne. Derför bör man välja den muntliga undervisningsmevigianerne, men sättes på sin rätta plats såsom medel att fasthålla det muntligen genomgångna. Vidare bör man taga hänsyn till de olika åldrarnes behof och ej söka framtvinga en för tidig förståndsutveckling på fantasiens och känslans bekostnad. Examina och i allmänhet frågor och förhör fördömdes såsom medförande endast en osjelfständig härmning af lärarens tankegång. Vigten af att betona det nationella vid ungdomens uppfostran framhölls. Slutligen förklarade tal., att en af folkhögskolornas högsta uppgifter var att sammanknyta de olika stånden och landskapen med hvarandra och väcka medvetandet af det getoden, ehuru boken visst ej förkastas af grundtmensamma säderneslandet, dess minnen och dess framtid. Att kritisera ett muniligt föredrag är en vansklig sak, och vi vilja ej inlåta oss derpå. Men några anmärkningar, som trängt sig på oss, vilja vi likväl ej tillbakabålla. Kan det vara uppfostrans enda mål att framkalla iotresse? Det är sant, att ifvern att lära leder till kunskap, men kunskap är ej allt, som behöfves. Själens moraliska tukt, vana vid ordning, kraft att eegra emot srestelsorna måste äfven finnas, om merniskan skall kunna bestå i lifvets strid, Bäst vore, om pligt och böjolse alltid sammanfölle. Men den menskliga naturen är svag, och mycket ble ve ogjordt här i verlden, om intet skedde at tvång. Pligtens bud äro ej alltid sådana, att de åtlydas med lust och glädje. Hvarför ej då också i skolan, som ju skall förbereda till lifvet, inrymma en plats åt det mödosamma arbetet, som man underkastar sig derför, att man måste, ej blott derför, att man tycker om det. Det synes, som om grundtvigianismen förbisåge detta. Felet att vilja behandla undervisningen förnämligast som en angenäm lek är ej eget för Grundtvig. Roueseau och måvga andre erbjuda härutinnan lärorika jemförelser. Låt vara, att det nu rådande undervisningssättet skapar ett slägte af dådlöse kritikastrar. Om förebråelsens befogenhet vilja vi ej tvista. Men vore det väl bättre, om i stället uppväxte ett slägte af känslosvärmare utan karakterskraft? Det vare långt ifrån oss att påstå, att sådan är frukten af de grundtvigska skolornas verksamhet. Ännu är systemet, om vi få nytja detta ord, för litet pröfvadt af erfarenheten. Om metoden är lämplig för folkhögskolans äldre och mognare lärjungar, följer ej deraf, att den också passar för barn. Konseqvenserna af uppfostringsgrundsatserna synas oss peka i den nu antydda riktningen. En motvigt bör dock ligga i grundtvigianernes varma nit för det nationella elementet i undervisningen. Det vore väl, om hr Arvesens maningsord i detta afseende fölle i god jord. För mytologien hafva vi ringa sympati, men fosterlandets verkliga och historiska minnen innebära utan tvifvel de bästa väckelser för ungdomens sinnen. Tyvärr ör fara värdt, att de klingande pedagogiska fraserna finna bättre mottagande i Sverige ön denna Grundtvigs ädlaste tanke. Kosmopolitismen är hos oss ännu en vogus och comme il fant på allt för många håll. Hr Ärvesen tillkännagaf sig ämna hålla ännu ett mytologiskt föredrag, om lördag kl. J c. m. Fastighetsköp. Veterinärläkaren P. 6. Flobery har genom stadsmäkl. E. Terserus a! bildhuggaren P. Andersson tillbandlat sig fastigheten n:r 121 i stadens 2:a rote, vid hörnet af Kangs-och Eklundagatorna för en kösumma af 26, 000 kronor.