Göteborgsposten – 27 februari 1874, sida 1

— Uylady, sade hon enkelt, ni skall göra mig den hedern att bära mina kläder, liksom om de voro edra egna. Er ytterdrägt är alldeles förstörd. I morgon skola vi egna vår uppmärksamhet åt den. Här är ni trygg. Jag skall ytterligare: uppmana mina föräldrar att vara på sin vakt mot era fiender. Och nu god natt. Hon : fattade lady Chetwynds tunna hvita hand och kysste den, men Bernice lutade sig ner och kysste Fifine på kinden med en tacksamhet och tillgifvenhet, som lockade tårar i flickans ögon. iiine gick kort derefter, och lady Chetwynd klädde af sig samt gick till sängs. Det var sent på morgonen, då hon vaknade. Bernice steg upp och klädde sig i de kläder Fifine lemnat henne. Hennes toilett var knappt gjord, förr än en låg knackning på dörren förkunnade, att madame Bongateau var i antågande. Madame helsade på sin gäst med vänligt intresse och frågade huru hon tillbragt natten samt huru hon befann sig på Morgonen. Sedan Bernice tillfredsställande besvarat dessa frågor, yttrade madame Bongateau: — Det är mycket trefligare der nere än här, mademoiselle. Då ni ätit frukost, så var god kom ner och sätt er vid brasan i vårt lilla rum bakom butiken och läs morgontidningarne der. Kommer ni, säg? Bernice tackade och samtyckte, hvarefter hennes värdinna gick. Den unga flyktingen åt sin frukost och steg kort derefter ned till det lilla rummet, hvilket verkligen var ljust och behagligt. Eu utsökt prydlighet rådde öfver allt i rummet, och Bernice satte sig med välbehag i den stol, som var framsatt åt henne. Hon läste tidningarne och genomgick med stor om: sorg annonserna. Madame Bovgateau kallades gång efter annan ut i butiken och Bernice var mesta tiden ensam derinne. Klockan tolf bar madame Bongateau in mat på en