Göteborgsposten – 27 februari 1874, sida 1

— Tack, ma mere. Det finnes en annan sak, som ej får glömmas, sade Fifine med någon förvirring. Mylady — jag menar miss Gwynn — har fiender, och de söka efter henne. De torde komma hit. Låt hennes vistelse här i huset förblifva en hemlighet. Lät ingen se. henne. Ifall någon frågar om hon är här, så förneka det eller missled den frågande. Gör detta för min skull min mor. Madame Bongateau kastade en skarp blick på Bernice, möjligtvis misstänkande att den unga damen flytt bort från sitt hem; men den unga marquisinnaus rena, ljufva, ollvarliga ansigte qväfde ögonblickligen ev sådan misstanka. Hon gaf beredsilligt sitt samtycke till att hålla saken hemlig, och monsieur gjorde detsamma. — Gud förbjude, sade den lille pastejbagaren, att vi skulle förråda en hemlighet, som man anförtrott oss och uppmanat oss att bevara. Alla inqvisitionens skräckmedel, förklarade han i den högtrafvande ton som i allmänhet bexisade sig så effektfull i den klubb han tillhörde, skulle ej förmå rycka ur mitt bröst hemligheten att miss Gween sökt mitt: beskydd och ett tillfälligt hem under mitt tak. Jag är vän till de förtryckta af alla nationer. Jag samlar de landsflyktiga omkring mig hit för att gifva dem tröst. Var försäkrad om, miss Gween, att den gästfrihet ni denna qväll åkallat är helig. Här är ni trygg. Under all monsieurs stortalighet, låg en verklig uppriktighet och ärlighet, och Bernice förstod att hon kunde lita på honom och hans hustru som på troheten sjelf. Och nu ändtligen genomströmmades hennes själ af en ljuf känsla af verklig säkerhet. Fruktan, tvifvelsmål; farhågor försvunno — hon hade skydd och vänner; hon var i säkerhet för sina fiender. Fifine tillredde nytt kaffe åt sina a föräldrar, och men åt en liten supå, hvari lady Chetwynd deltog. Efter densamma förde Fifine lady Chetwynd upp till en liten vacker sofkammare med utsigt öfver gatan. Dotta var Fifines eget rum, då hon var hemma. 4