Göteborgsposten – 26 februari 1874, sida 2

begegaande af sin i grundlag förbehållna rätt, skulle till ståthål are i nämnde rike utse en svensk man. Omförmälda rättighets qvarstående i Norges grundlag synes mig icke heller på annan grund vara af en rätt uppfattning angående Sveriges sanna intres:e påkallaät; och vill jag alltså, med afseende å de sorhallanden, hvarunder denna sak nu föreligger, hemställa, att ärendet må i uteslutande norskt statsråd till bebandling och agörande förekomma. . Yttrandet är föreigtigt, men innehåller ingenting anvat än en naturlig konklusion af de premisser, som utarbetat sig under årens lopp. Det norska statsrådets i frågan förda protokoll uttrycker den uppfattning, att det endast gifves ett svar på frågan om, i hvilket statsråd berörda stors tingsbeslut om ändring i Norges grundlag skall behandlas och afgöras. De norska statsmyndigbeternas uteslutande rätt att bestämma öfver Norges grundlag är lika oberoende af andras medgifvanden, som af andras meningar. För så vidt de svenska statsrådsledamöterna med något af sina ofvan anförda yttranden avgående rätta stället för behandlingen af stortingets beslut gått öfver gränsen af frågans formella betraktande, såge sig da norska statsrådsledamöterna nödsakade att nedlägga sin protest mot dylika yttranden, såsom framställda utan befogenhet och såsom öfverskridande det af K. M:t äskade uttalande. Ä För såvidt de norska statsråden ville bevaka Norges redan ett 10 å 12-tal af år uttalade åsigter samt icke göra sig omöjliga inför Norges opinioner, kunde de ej yttra sig på annat sätt. Tager man känsedom om denna frågas historia, ekall något hvar inse det. Vi hoppas att riksdagen må låta saken få läggas till handlingarne. Det är för ev rikssörsamling värdigare att uttala sitt: frid med de döde, äa taga sak på bak — om ett lik, som tittar.