Göteborgsposten – 26 februari 1874, sida 2

— Det är mina föräldrar, sade Fifine. De komma nu från teatern, och jag måste återvända till min matmor. Jag skall likväl dröja för att bedja min goda mor taga vård om myladyButikdörren öppnades och Fifines föräldrar trädde in. Lady Chetwynd reste sig upp, tog af sig sin våta hatt och väntade att de skulle visa sig. Fifine sprang och öppnade dörren, som ledde ut till butiken, och yttrade med ifver? — Är det ni, min far? Skynda hit. Jeg har en gäst att anbefalla i er omvårdnad innan jag går. Kom! LVII. Lady Chetwynd darrade af oro, då den franske pastejbagaren och hans hustru inträdde i det lilla rummet bakom deras butik, der hon väntade dem. Ilon visste, att det berodde på huru de mottogo henne, om hon skulle få skydd för natten och plats såsom lady Northwioks sällskapsdame. Och kanske ett slags instinkt derjemte sade henne, att hela hennes framtida lefnadsbana, hennes kommande väl eller ve äfven berodde få dem. Hon reste sig upp, blek men med en enkel och intagande värdighet, en lugn sjelfbeherrskning och ett svagt småleende i sitt älskliga, ungdomliga ansigte, som om möjligt ingaf Fifine en ännu högre grad af kärlek och vördnad för henne. — Kom in, mon pore. kom in, ma möre, sade lady Chetwynds fordna kammarjungfru. Jag har här en öfverraskning i beredskap åt er. Jag har tagit en hyresgäst för natten. Det är miss — miss Gwynn, i hvars tjenst jag en gång varit. Miss Gwynn — monsieur och madome Bongatcau, mina goda föräldrar! M. Bongateau gjorde med något förvånad min en sirlig bugning för miss GWnn. Madame Bongateau neg så djupt, att det tydligen var hennes afsigt att uttryck en hög grad af vördnad för den unga damen. (Forts.)