Göteborgsposten – 26 februari 1874, sida 2

Frän Utlandet. Sedan det nya engelska torykabinettet blifvit taktiskt bildadt, skola eannolikt följande korta biografiska anteckningar ölver dess mera framstående medlemmar i någon mån intressera: Disraeli, hvilken skall såsom förste skattkammarlord öfvertaga presidiet inom mipistören, härstammar från en gammal judisk köpmansfamilj från Spanien, hvilken genom de religiösa förlöljelserna fördrifvits ur sitt fädernesland och i det femtonde århundradet nedsatt sig i Venedig. Hars farfar, Benjamin DIsrael, flyttade 1748 till Eoglard, der ban lät gifva en förträfflig uppfostran åt sin eon Isaak DIsraeli, en genom sitt bekanta verk Cariosities of Literature och andra intressanta arbeten ansedd litteraturhistorikor. Redan ISaak Dsraeli var ej mera jude, och hans son Benjamin, den nuvarande statsmannen, erhöll en fullständigt protestantisk uppfostran, han är också den förste, som förändrade det ursp:ungliga ramnet DIsrael eller DeIsraeli till Disraeli. Han är född i London d. 21 dec. 1805 och var först bestämd för advokatbanan, men lemnade denna åt sin yngre, nu för många år sedan efl:doe broder Ralph Disraeli, för att sjelf egna sig åt litteraturen. Redan år 18286 framträdde Disraeli med en med glänsande talarg skrifven roman ur ths high life, kallad Vivian Grey, på hvilken snart följde romanerna The young Duke och Contarini Fleming. Hemkommen från en resa till Orientep, uppträdde Disraeli 1833 som pariementskandidst för Marylebone, just vid den tid då genom reformbillen en stark rörelse inträdt i Eaglands politiska lif. Hans program var helt och hållet demokratiskt; dock lyckades ban först 1837 att vinna inträde i parlamentet som liberal deputerad för Maidstone. Hans egentliga betydelse börjar först med hans lidelsefulla, inbitna motstånd mot Sir Robert Peels stora frihandelereformer, mot hvilka han lät sig begagnas som ett blindt verktyg af protektionisterna. Invald år 1849 i parlamentet för Buckingham, hvilket han alltsedan representerat, visste kan att inom det konservativa partiet förskaffa sig en framstående roll och ingick år 1852 eom skattkammarkarsler i ministeren Derby. Men hans dåNga budget bragte kabinettet ännu samma år på fall. Något lyckligare var Disraeli, då han senare tvenne gånger ösvertog finansportföljen, neml. under Derbyministeren 1858—59 samt 1866—68. Sedan dess har Disraeli städse stått i spetsen för toryoppositionen, hvars skickligaste och stridsfärdigaste talare han varit. Af hans skrifter må ytterligare nämnas: Coningsby (1844),Tancred(1847), sLotbair (1870). Dean andra nämnvärda personligheten i den nya ministören är lord Edward Henry Stanley grefve af Derby, son till den berömde statsmannen af samma namn, som dog år 1869. År 1850 blef han under en resa i Vestindien invald i Underhuset för Lyme Regis, hvilket han representerade, tills han erhöll peersvärdigheten. År 1852 blef han under sin faders rogering understatssekreterare i utrikesministeriet. Efter Moleswortts död tillbjöd Palmers:on honom kolonialministerns portfölj, men j lord Stanley motstod det lockande anbudet och förblef det konservativa partiet trogen. Först under andra ministeren Derby 1858—59 ingick han i kabinettet som statssekreterare för Indien; under honom öfvergick Ostindiska Kompaniets regeringsmyndighet till engelska regeringen. Inom hans fare sista konservativa kabinett, 1866—68, var den yngre Derby stats