Göteborgsposten – 23 februari 1874, sida 2

— Uen jag vill underhålla er, Bernice. Jag tycker det ej vara någon börda för mig att förso er med hvad ni behöfver. — Men beroendets börda är outhärdlig för mig, förklarade. Bernice. Jag kan ej bero af er i hela mitt lif, Gilbert. Jag måste förtjena mitt uppehälle sjelf. Jag måste använda de gåfror himlen förlänat mig. Ni har gifvit mig en sorgfällig uppfostran, och jag är fullkomligt väl i stånd till att sköta en plats som guvernant. Jag är ej något barn, Gilbert, utan en qvinna. Jag vill att ni ser denna sak från samma synpunkt som jag. — Det skall jag aldrig göra. Bernice, er plen är vild och romantisk. Jag älskar er, och jag vill att ni skell gifta er med mig genast — denna dag — och låta mig föra er utomlands. Vi skola resa till Östorrike — — Nej, nej. Gilbert, skall ni aldrig förstå mig? Jag kan ej gifta mig med er. Tela ej vidare med mig om giftermål. Moak insåg, alt böner åtminstone för det närvarande skulle vara gagnlösa. Han tänkte, att hen skulle finna Bernice mer eftergifven, sedan Chetwynd blifvit sammanvigd med miss Monk, och han beslöt att ha tålamod. — Förlåt mig, om jag förefallit er enträgen och otålig, Bernice. Ni får tillskrifva detta den stora kärlek jag hyser för er. Jag är liksom ni ensam i verlden. Jag har erbjudit er min uppriktiga kärlek, och en uppriktig kärlek är väl ej en gåfva, som får lättsinnigt tilbakavisas. Förlåt mig att jag plågåt er så mycket för att vinna den ovärderliga gåfvan af er egen person. Jag skall ej göra er ledsen vidare, Bernice. Låtom oss återknyta våra förbindelser på samma grund som förut. Jag skall ej tränga mig på er videre, jag ber er blott resa tillbaka till Mawr Castle med mrs Crowl och Flack. — Det är omöjligt. Jag skall aldrig resa tillbaka till Mawr Castle och aldraminst i döras sällskap. De ha hållit mig fången bär i nära en vecka, Gilbert. Denna