Göteborgsposten – 23 februari 1874, sida 2

att afstå från hvarje tanke på en landutvidgning och att lemna Frankrikes gränser okränkta. Hade Tyskland gjort, hvad man dock kunnat vänta af ett bildadt och frisinnadt folk, så skulle eder nation stigit högre i aktning hos alla folk och den skulle nu erkännas för Europas ädlaste och mest storsinnade nation (stor munterhet). Men hvad hafven j nu skördat för att j år 1871 hänsynslöst missaktaden alla råd om bofsamhet? Alla Europas folk misstro denna nya, alltjemt kring sig gripande maktstorhet och öka sina rustningar; för att trygga sin krigiska ära, hvilken likväl icke kan främja folkens sanna lycka, har Tyskland uppbjudit allt, förslösat oerhörda summor, och vill nu än ytterligare öka sin stora här. Och hvad bringar den närmaste framtiden eder? I stället för denna fridens och enighetens era mellan folken, som j så lätt skullen inledt 1871, hafven j — vi säga det med skräck och sorg — ingenting annat att vänta eder, än nya krig, det vill såga nya förstöringar och nya offer, hvilka döden skall kräfva i edra familjer (stor oro). i tillåta oss att i dag råda Eder att afstå ifrån denna politik, hvilken visserligen bereder oss ett säkert förderf, men äfven eder en olycksdiger framtid. J ären nu starka och mäktiga och kunnen derför uppfylla vår önskan, utan att behöfva offra det ringas e af edert folks ära. Låten oss, enligt vår begäran, sjelfve förfoga öfver vårt öde. Det har hittills varit sed i detta hus att, om någon modig man höjde sin stämma till förmån för de folk, som J underkufvat, man genast ville stoppa till munnen och brännmärka honom som fosterlandsförrädare. Men förädare mot edert fädernesland äro de, hvilkas olycksdigra sträfvan efter materiel storhet trampar all rätt och rättvisa under fötterna och derigenom åsamka sitt land ett oundvikligt förderf; men icke de män, hvilka ogilla orätten, hurudan den än må vara och ej frukta att offentligt uttala sin åsigt deröfver Låtom oss i dag vederfaras rättvisa, och vi skola gerna glömma allt (munterhet), hvad vi lidit under de sista tre åren, för att blott tänka på det, som J ädelmodigt förlänen oss i sista stunden. Ifrån en sådan dag kunna och vilja vi vara förbundna med eder genom band af sann vänskap och broderskärlek, den enda som kan vara fast och ständig, emedan den härflyter af aktning.Det vidare af förhandlingarne känna vi per telegraf. De reformerte och republikarske elsassarne och lothringarne komma antagligen att utträda ur riksdagen, der de katolske och ultramontane deremot stanna qvar, för att understödja centrum i dess kamp mot regeringen.