— Behöfves ingot svar. Här är en krona för budbäraren. Monk spratt till och gjorde samma fråga som Bisset framställt till honom degen förut: — Goda nyheter, mr Bisset? — Ja, sir, särdeles goda, svarade mr Bisset gladt. Och dock är mitt telegram ej af någon vigt — blott ett affärsmeddelande från Scotsby Newman. Monk skiftade färg och såg sig oroligt omkring. Lord Chetwynd och mr Tempest voro inbegripna i samtal. Blott miss Monk hörde Bissets svar och uppfattade dess betydelse. — Skulle ni vilja se telegrammet, mr Monk? sade Bisset godlynt. Ni får det gerna. . Han slätade ut det hopskrynklade papperet och räckte det till Monk. Denne tog det, läste det och lemnade det tillbaka med darrande hand och utan att yttra ett ord. Bisset stoppade telegrammet i sin ficka och smuttade på sitt vin under det han med kallt nyfikna blicker gaf akt på Monk. Denne riktade en blick af hat och trots på honom, mr Bisset blott smålog. Efter måltiden förklarade Bisset sin afsigt vara att genast begifva sig till Eastbourne på återväg till London. Han kunde ej öfvertalas att stanna till middagen. Ännu en gång bad han marquisen att telegrafera till honom, ifall vålnaden åter blefve synlig. Han erhöll Fifines adress och lade omsorgsfullt in den i sin plånbok, hvarefter han vid det bästa lynne i verlden tog afsked för att begifva sig tillbaka till hufvudstaden. Han lemnade ej qvar någon munterhet på det atälle, der han varit gäst! (Forts.)