Göteborgsposten – 20 februari 1874, sida 2

Ä Blick på pressen. Äfven Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning synes nu hafva börjat finna ett och annat i den gamle vapenbrodern Dagens Nyheters spalter mindre värdt att gillas och inpreglas. Det syntes oss dock helt nyligen, som om Handelstidningen i likhet med Dagens Nyheter ville varna landtmannapartist för hvarje förbindelse med det s. k. oppositionspartiet i Första kammaren, och nu ser H. T. i denna förbindelse någonting, som lofvar särdeles godt för vårt lands sramtid?. Denna poetiska flygt hit och dit rör sig, synes det oss, till en del bland de bekanta molnen kring berget, och det är väl derföre, som vi här, likasom vid många andra tillfällen, haft litet svårt att följa vår ärade medbroder och finna något sammanhang i den djerfva tankegången. Men då det ju är en möjlighet, att en eller annan af våra läsare af naturen fått större gåfvor än vi för att kunna följa med på dylika irrfärder, så vilja vi icke undanhålla dem de hufvadpunkter, som synas oss argisva H. T:s ställning till frågan om den omtalade förbindelsen mellan oppositionen i Första kammaren och lardtmannapartiet. : För något öfver åtta dagar sedan förklarade H. T. det antagligt, att i Första kammaren fans Lett afgjordt flertal för tillmötesgående i fråga om 9rundskatternas aflyftande. Bladet angaf äfven, att inom detta flertal fyra olika grupper kunde urskiljas — det var Dagens Nyheter, som hade gjort denna upptäckt, hvilken icke desto mindre får anses ganska pålitlig — och att frih, de Geer och hans personliga anhängare satt Åkronan på verket genom sin anslutning till de nya iderna. Det fans således ett parti i Första kammaren, som man kunde kalla det de Geerska eller oppositionepartiet eller ett parti, som ville en anslutning till oppositionen i Andra kammaren, en opposition, hvilken dock — då dels grundskatteoch försvarsfrågorna nu ligga nere, dels regeringen uttslat sig för ett tillmötesgående. äfven på detta område och dels frågan om dyrtidstillägget icke, eåsom H. T. sjelf angifver, behöfver blifva en förtroendefråga — nu måste anses såsom mera personligt rigtad mot rådkammarens medlemmar, För detta flertals — eller de fyra gruppernas — sträfvanden angass dock frih. de Geer sjelf i visst afseende vara främmande, då han endast i händelse en stor grundsats skulle vara i fråga skulle vara benägen att ingå i rådkammaren. Dessa flertalets sträfvanden angifvas ock såsom — så vidt vi kunna förstå — så misstänkta, att det alldeles icke bör förundra någon, om frih. de Geer skulle hålla sig på afstånd. I. T. säger nemligen: Nog lära imellertid de finnas som nu önska, att andra kammarens flertal ville gå något mera bröstgänges till väga, under det de sjelfve hålla sig undan) Man vill nog, såsom ordspråket lyder, att yxan skall gå, men vill icke sjelf hålla i skaftet. Detta tycktes särskildt visa sig vid öfverläggningen i första kammaren rörande statsverkspropositionen, der herr Wallenberg nästan ensamsfick stå i bröchen. För dem, som sjelfve hafva blickarne riktade mot de kära rådsätena — och många äro väl de — gäller det, när man ej har kr Wallenbergs modiga arelystnad, att icke blottställa sig. Det kan också komma surt efter, om man gifvit sjelf ett föredöme af opposition. Alltså vore det väl önskligt, om andra kammarens flertal ville plocka ut kastanjerna, ty om det bränner sina fingrar är det ju så mycket bättre. Den närvarande rådkammaren måste offras åt de ostyrige bönderne, och när desse sedan fått sin vilja fram, hafva de ingen grund mera att knota. Göra de det vidare, så röja de ju dermed blott, att de ej äro nöjde, huru de än få det. Så vidt vi förstå, lärer dock andra kammarens flertal icke fångas så lätt i denna fälla. Det gäller här icke att få ett ombyte af personer, utanj af ledande grundsatser, och detta ombyte lärer näppeligen vinnas från första kammarens malkontenter — att tala med Aftonbladets svenska. ) Hvilka H. T. här menar är omöjligt att begripa, om bladet ej syftar på det omtalade flertalet i Första kammaren. Ordet imellertid eynes angifva, att H. T. icke kan mena Östgöta Korrespondenten, Nya Dagligt Alleh. eller landtmannapartiet, om hvilkas tankar i fråga om en ministerförändring strax ofvan yttrats uågra ord, För så vidt vi veta, tillhöra de båda nämda tidningarna också icke oppositionen, om de äfven icke blindt gilla allt hvad regeringen företager.