På grund af bvad jag nu anfört, hemställer jag att 26 må erhålla följande lydelse: 2. 5 26. Bankbolag, som till utgifvande af egna sedlar är berättigadt, må ej utlemna eller i allmänna rörelsen på en gång utelöpande hålla större OR än som sammanlagdt i värde motsvaras a a) det i allmänt förvar nedsatta grunfondshypotek, enligt enskilda bankens räkenskaper ; h i enskilda bankens hufvudkontor befintligt svenskt guldmynt, så ock det främmande guldmynt, som enligt gällande konventioner blifver med svenskt guldmynt lika berättigadt; c) enskilda bankens reservfond, för så vidt den utgöres af så beskaffade säkerheter, som äro med grundfondshypotek jemförliga och blifvit i allmänt förvar nedsatta. Det må dock icke bänföras hvarken till sådan fond, som står till bolagets disposition eller outdelade vinster; d) ett belopp motsvarande högst 50 4 af enskilda bankens bela fond, såvida detta belopp blifvit i säkerhetshandlingar, hvilka med grundfondshypotek äro jemförliga, i allmänt förvar nedsatt. Beträffande sedelvalörerna, så, enär bankoreglementet innehäller,. att riksbanken icke kommer att utgifva banksedlar å 500 kronor, hemställer jag, att 5 27 mom. 1 må få sådan förändrad lydelse: 3. att i stället för banksedlar å 500 rår rmt må utställas banksedlar å 1000 kronor och att samma 5 27 mom. 2 må bringas i öfverensstämmelse härmed. Den vigtigaste frågan uti all banklagstiftning är den, om banksedel omedelbart eller blott medelbart med mynt skall invexlas. Med denna fråga är förKappa frågan, om myntreformen skall blifva en verklighet eller blott en pappersbedrift. Det är väl både rätt och billigt, att de institut, som erhålla tillåtelse att utställa banksedlar, äfven skola åläggas skyldigheten att, i likhet med riksbanken, dem med mynt invexla. Fritagas de enskilda bankerna nu från denna skyldighet, försvåras riksbankens ställning, och det guldmynt, som man till allmänna rörelsens befrämjande hoppades få se spridt i landet, förblifver hvilande hos riksbanken, till dess det begäres för exort. De många små kriser, som tid efter annan i verige uppkoma a och skaka allmänna rörelsen, utan att man vet, hvarifrån stötarne komma, förorsakas af den betydliga cirkulerande pappersmassån, som icke på mer än ett ställe i hela landet har någon stödjepunkt och derför lätt bringas ur jemnvigten. För några år sedan hölls på gifven anledning från finansdepartementet en sammankomst i Göteborg, och föremålet för öfverläggningen bland delegerade för 22 enskilda banker var, huruvida de enskilda bankerna vore benägna åtaga sig invexling af egna banksedlar med mynt. Vid detta tillfälle befanns det att delegerade frän 16 enskilda banker besvarade den framstälda frågan jakande, under det att delegerade från 6 banker icke befunnos hugade att åtaga sig denna skyldighet. Och härmed fick det bero. Sedan dess är rikets myntfot grundad på guld och en ofantlig lättnad vunnen, för att de enskilda bankerna må kunna fullgöra invexlingen af egna banksedlar med mynt. Det kan icke vara min mening att plötsligt, emot gällande oktrojer, söka påtvinga de enskilda bankerna denna skyldighet, men jag anser det vara af framstående vigt, att författningen nu ändras så, att de enskilda banker, som hädanefter erhålla nya eller förlängda oktrojer, måste underkasta sig detta vilkor. Beslutes ingenting nu i denna hufvudfråga, bevisar det, att man af konsiderationer för mäktiga intressen icke tvekar att utsätta allmänna rörelsen för faran af bankväsendets försvagande, i stället för att man borde låta sig angeläget vara att stärka bankväsendet och derigenom betrygga landets ekonomiska ställning. å grund af hvad jag nu:anfört, föreslår jag, att 28 må få följande förändrade lydelse: 4. Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling företes, inlösas med rikets mynt. Enskild bank må icke emot banksedelinnehafvarens bestridande verkställa denna invexling med bankens sedlar. Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsamt. Stockholm d. 29 januari 1873. 4. O. Wallenberg. Motionen är åtföljd af ett utdrag ur de enskilda bankernas rapporter för de fem sista qvartalen, uppstäldt för att viss, huru forhållandena skulle gestaltat sig, om de bestämmelser redan varit antagna, som af motionären föreslås rörande den valuta, på hvilken sedelutgifning bör grundas.