Göteborgsposten – 10 februari 1874, sida 1

miss Monk, svarade Bisset vördnadsfullt. Jeg tager aldrig några förtrogna i min tjenst. Jag kan ej ens anförtro lord Chetwynd mina slutsatser, då undersökningen ej hunnit längre. Om en sak beder jag er dock vara förvissad — jag är lifligt intresserad af denna hemlighet, och jag har beslutat att bringa den i dagen. För det ändamålet skall jag arbeta bade dag och natt. Hans röst var, då han yttrade dessa ord, ej tillgjord såsom vanligt utan lugn och allvarlig, liksom om han noga öfvervägde hvarje ord han uttalade. Miss Monk tyckte eig märka, att det låg en underförstådd betydelse — nästan hotelse — i hars röst. Hon betraktade honom skarpt, och nu märkte hon i detta ansigte mera uttryck än hon först tyokt sig finna. — Ni måste bevara i minnet, att jag lofvat er en storartad belöning, ifall ni lyckas, mr Bisset, sade hon. Jag är mycket angelägen om, att denna beräknande qvinna blir upptäckt och straffad, och mitt råd är, att ni först och främst söker bland tjensteflickorna i huset. — Tack för rådet; men jag her redan uppgjort min arbetsplan, miss Monk, sade polistjenstemannen artigt, och jag önskar ej förändra den. Förlåt att jag uppehållit er så länge och motteg min tacksägelse för den hjelp ni lemnat mig. Jag skell nu söka upp lord Chetwynd och hans utmärkte gäst. Han lyftade på hatten och gick med långsamma steg tillbaks mot det stora boningshuset. Miss Monk stod qvar och såg efter bonom med rynkade ögonbryn, hoptryckta läppar och en sällsam glang i sina svarta ögon. — Hvad menade han med den hjelp jag lemnat honom? tänkte hon. Hvad her jag sagt? Hvem skulle kuvnat tro, att han förstod hindortanske? Hvad akall slutet bli på detta? , Hen återtog sis promenad på terrassen, under det