Göteborgsposten – 10 februari 1874, sida 1

baler och andra representations-tillställningar få församlingen att öka på hans apanage till dubbla beloppet, till 100,000 fres i månaden i st. f. 50,000. En sådan position har sina behag, om den också har motsatsen, och när man engång väl kommit i besittning deraf, lemnar man den nog rätt ogerna. Marskalkens föregångare, den illustro statsmannen, såsom man på den tiden alltid sade, hade visserligen icke förklarat sig villig att afgå, om han hade trott, att man skulle taga honom på orden. Mac Mahon i sin ordning hade aldrig gjort ett steg för att komma till sin närvarande höga plats, men när han nu väl innehar densamma för sju år, som ju är en hel evighet, så är han ingalunda sinnad att låta den spelas sig ur händerna till förmån hvarken för den ene eller den andre. Detta har han senast i dag uttalat vid ett besök, som han gjort i några af Paris domstolar. Det hörer nemligen till regentpligterna att allt emellanåt göra ett officielt besök inom de olika administrationerna och embetsverken; kejsar Napoleon gjorde så tätt och ofta, yttrade några förbindliga ord, hvilka sedan återgåfvos både af den inoch utländska pressen, utdelade kanske några dekorationer, och befästade härigenom på ett ganska säkert eätt sambandet mellan kronan och den mäktiga byråkratien. Tilläggom emellertid i förbigående, att både kejsarens och kejearinnans visade deltagande för offentlig verksamhet af olika slag oftast hade hos dem begge en mera upphöjd grund än att vinna popularitet; hos honom var det en verklig åstundan att i grunden lära känna eitt land — och han kände det också bättre än de flesta —, hos henne en allvarsam åtrå att lära känna bästa sättet att afhjelpa nöd och olyckor, för så vidt sådant låg inom hennes verkningskrets — och för hvad hon i detta afseende gjort, börjar man nu åter att göra henne rättvisa. Marskalken-presidenten har, som sagdt, i dag gjort ett besök i några offentliga anstalter. Han var i Hotel Dieu, det stora centralsjukhuset, för hvars nya installation han önskade att arbetena måtte påskyndas; han var i Pelais de Justics och i Tredunal du Commerce. Det var på detta sistnämnda ställe som domstolens president höll för honom ett längre tal, hvari han bland annat uttalade sig om pariserindustriens och handelns närvarande betryckta ställning, ett förhållande sem han isynnerhet tillskref den osäkerhet rörande regeringens stabilitet, hvari man befann sig. — Mac Mahons svar (antingen nu både detta och domstolspresidentens harang voro på förhand öfverenskomna, eller om begge delarne voro improviserade) är ganska märkligt, och bildar dagens tilldragelse. Han fattade icke, huru några farhågor kunde ega rum härntinnar, om några sådana ännu för kort tid sedan hade kunnat förefinnas, borde de nu vara fullkomligt skingrade. Makten har blifvit mig anförtrodd för sju år, och jag ger eder formligen mitt ord på att under dessa eju år lugnet icke skall blifva stördt; jag är i stånd att follständigt ansvara er derför. Det der är kraftiga och manliga ord, som icke tillåta någon tvetydighet och de äro riktade lika mycket mot de intransigentatill höger som till venster. Hvad de senare angår, hvilka sätta sin lit till Thiers och arbeta för hans restauration, somliga i den hemliga förhoppningen att inom kort kunna kasta äfven honom ur sadeln för att i stället kunna uppsätta Gambetta eller någon annan Barodet, så har visserligen marskalken aldrig gjort sig några illusioner om deras understöd. Men deremot är han lifligt irriterad öfver högerns hållning. Man låter från denna eida oförbehållsamt förstå, att man aldrig nägonsin har tagit Mac Mahon och hana sjuärsregering på allvar, utan på ein höjd betraktat honom som en fågelskrämma, ämnad att hålla de radikala hackspettarne borta från kungsparken, medan arbetena påginge för att värdigt mottaga dess rätte vårdare Henrik V. Legitimisternas hållning inom nationalförsamlingen och pressen har blifvit allt mer och mer fientlig, och de ha för den närmaste tiden ställt sig i en opposision mot regeringen, genom hvilken meningen varit att, i förening med den republikanska oppositionen bringa ministeren Broglie på fall. Att så också verkligen kan komma att ske, är ännu ingalunda omöjligt; men att man under den förvirring, som måste blifva en följd af en sådan py kris, skall lyckas åstadkomma en bourbonsk restauration, detta är deremot alldeles otroligt. Och att man åtminstone icke kan bysa några förhoppningar om en beskedlig passivitet eller neutralitet från Mac Mahone sida är ögonskenligt efter hans sista uttalan