Göteborgsposten – 7 februari 1874, sida 2

sle yttrandena i deras organer. Det skall blilva åf intresse ett se, huru de ekola komma att ställa sig till regeringens lörsleg om arbotsdomstolar. Den allmänna tyska arbetaretöreningens hufvudorgan, Volksstaat i Berlin, yttrar sig rörande valens utgång sålunda: Så vill vida som ställningen kan nu öfverskådas, bafva 400,000 röster fallit på sociaidemokratiska kandidater, och 9 deputerade af denna partifärg ha valts. Om valen icke vore bundna vid de enskilda valkretsarne, utan representanternas mängd mättes efter det samlade röstantalet, då skulle antalet af socialdemokratiska riksdagsmän vara 3 till 4 gånger så stort. Men dessa 400,000 röster utgöra ej hela vår styrka Tusenden sinom tusenden af arbetsklassen ha icke vågat rösta för oss, emedan de fruktade för att bli röjda och utsätta sig för materiela förluster. Ty derom kan knappast något tvifvel råda, att icke största delen af den i de större städerna och industridistrikten uppväxande ungdomen med lif och själ sluter sig tlll socialdemokratien. Deraf förklaras det med hvarje valperiod stigande socialdemokratiska röstantalet. Det kan sålunda helt visst utan öfverdrift påstås, att socialdemokratien i Tyskland räknar öfver en million anhängare. Eu sådan faktor bjuder aktning. Om våra motståndare endast ha qvar en emula lugn och förnuftig besinning, så skola de söka att i godo uppgöra mea denne nye faktor. Ingen socialdemokrat kan vara nog dåraktig att tro, det hans samfundsideal kan inom få år förverkligas; det finnes knappast någon, som icke skall vilja föredraga en lugn och fredlig omdaning af våra sociala och politiska förhållanden framför de osäkra och tveegfade tillstånd, som följa med en våldsam revolution Detta uttalande har med rätta framhållita af flera liberala tidningar som ett bevis på, att arbetarepartiet icke är ovilkorligt fientligt mot samfundet. Det skall nu vara riksdagens sak, säger Hamb. Corr., Fatt låta sina socialistiska medlemmar erfara en behandling, hvilken icke afskär eller försvårar, utan underlättar en öfverenskommelee i godo. En tredje olägenhet, som riksdagen skall komma att möta, det är hållningen hos de nye medlemmarne för de eröfrade provinserna Elsas-Lothringen, hvilka alla utgöra en falang, som skall, likasom nordslesvigarnes representant, likasom polackarne gjort i åratal, med kraft och högan röst protestera mot den eröfriogsrätt, som gjort deras land till en tysk proving, utan folkets hörande ochi strid mot folkrättens nyare grundsatser. Den i Strasbourg valde, af tyskarne afsatte förre borgmästaren Lauth har i ett valmanifest troget betecknat elsassarnes ställning å riksdagen, då ban sagt, att Åden främsta och vigtigaste uppgiften för Elsas Lothringens deputerade består deri, att de å den tyska rikadagen upprepa den modiga protest, tom wåra deputerade afgåfvo i Bordeaux (mot afträdelsen), och frimodigt förklara inför hela Tyskland, att vårt samvete aldrig skall tillstädja oss att erkänna den skedda annexionen af vårt tädernesland i inskränktare meniog. Det sätt, hvarpå denna protest upptages, skall bestämma, huruvida de elsassiske medlemmarne skola vara qvar på sin post eller drega sig tillbaka. Oaktadt allt detta, är likväl den rikavänliga majoriteten så ansenlig, att det ej kan uppstå någön fara, om blott de riksvänliga grupperna bevara den nödiga enbeten. Under det neml. oppositionens grupper räkna c:a 150 röster, förfoga riksvännerna öfver c:a 250. I stora principiela frågor, t. ex. den kyrkopolitiska, skall regeringen derför sannolikt kanna räkna på en stor och evig majoritet; vid mindre betydande spörsmål deremot, t. ex. rikspresslogen, skall enhetsbandet sannolikt brista, och partierna ekola då gruppera sig på ett sätt, som man ännu icke kan beräkna, men antagligen dock skall tillfoga regeringen ledsamma eller åtminstone uppretande nederlag. :