Göteborgsposten – 7 februari 1874, sida 2

Från Utlandet. I torsdags öppnades den tyska riksdagens andra möte i Berlin. Kejsar Wilhelm kunde icke sjelf af sjuklighet infinna sig för att med ett af sina trontal öppna det nya riksmötet, utan skedde detta medelst ett tal af Bismarck, som deri främst af allt framhöll nödvändigbeten af att antaga en ny armålag, för ett fast ordnande af de tyska försvarskrafterna. Denna lags antagande är riksdagons första pligt för skyddandet af staten i dess helhet, dess områdes oafhängighet samt den fredliga utvecklingen af andliga och materiela krafter. Det heter vidare, att en lag kommer att framläggas för ordnande af näringsväsendet med hänsyn till utjemnandet af tvister mellan arbetsgifvare och arbetstagare genom domstolar, till hvilka medlemmar skola väljas ur båda dessa klasser. ij Till sist säges det, att förhållandena till utlandet berättiga den tron, att alla andra makter sträfva likasom den preussiska att bevara fredens völeignelser och att de ej skola låta sig hindras häri af ett partis (det ultramontanas) bemödanden att störa denna fred. Det antydes äfven, att de täta mötena mellan monarkerna från Preussen, Ryssland och Östorrike ytterligare befästa freden. Här finner läsaren, att Bismarck åter kastat utmaningshandskea mot det a. k. nykatoleka eller ultramontana partiet, mot Vaticanen, hväraf man kan sluta, att han allt sortfarande är hugad att föra denna bittra strid med hela den våldsamhet och den energi, som hittills betecknat hans stridssätt. Betecknande härför är, att Bismarcks organ Rordd. allg. Zeit. ännu ett par dagar före riksdagens öppnande innehöll en ny, märklig artikel, hvari öppet uttalas, att Tyskland måste söka att genom vänliga framställningar få kyrkans frihet i Frankrike och Belgien inskränkt. De franska tidningarne återgifva artikeln, hvilken de säga böra betraktas som ett aktstycke och derför må bli bekant för allmänheten, men att diskutera den, finna de olägligt. Emellertid är det nykatolska eller centrumpartiet å den nya riksdagen ganska talrikt, och man kan derför på goda skäl vänta sig särdeles stormiga möten, hvilka antagligen icke skola lemna den franska nationalförsamlingens efter i något. Centrumpartiet bar äfven pu återfått sina gamla ledare: Reichensperger, Windthorst, Schorlemer-Alst, Mallinckrodt o. 8, v., hvilka ej allenast ega framstående völtalighet och diplomatisk elughet, utan äfven aflagt å preussiska landtdagen många bevis på, att de icke frokta kampen med rikskansleren och hans nationalliberala vänner. De hafva tillochmed på preussiska landtdagen tagit de liberala reformerna under sina vingars skugga och derigenom vållat ej ringa förlägenhet i sina motståndares leder. Att de skola nu följa denna samma taktik, kan tagas tör asg jord, så att regeringen kan tvingas att med sina liberala blifva konservativ, under det att de reaktionäre blifva de liberale. Äfven socialdemokratiens parti har vunnit åtskilliga platser inom den nya riksdagen och skall tvifvelsutan blifva regeringen till besvär. Att de partiets ledare, som nu fått plats i riksdagen, icke vilja föra en vansinnig villintetgörelsekamp mot samfundet, utan helst skola söka att på lagstistningens väg få sina planer genomdrifna, tyckes framgå af de sena