Göteborgsposten – 7 februari 1874, sida 2

Tolegrammen från England om der pågående val antyda en stigande framgång sör de konservative, hvilka vinna allt flera platser från regeringspartiet eller de liberala. Så mycket -är redan nu visst, att, om än de hittills icke kända valen återställa jemnvigten, ministeren Gladstone likväl icke kan bestå. På dess vädjan till engelska folket har detta svarat, att det icke längre hyser förtroende till regeringen. Det är naturligtvis på utrikespolitikens område, som ministåren Gladstone iaynnerhet är svag gentemot motståndaren. Och det skulle vara mer än besynnerligt avnars, ty få länders historia har väl att uppvisa en eödan följd af förödmjukelser, som den ministören Gladstone låtit England undergå. Leitt, allt oaktadt. qvicka och snillrika tal till valmännen har också Disraeli yttrat detta: Jag iskall icke förbigå utrikespolitiken, fastän mr Gladstone icke tycker om, att jag orutalat den. Utrikes politik vill icke säga annat än Englands fintressen i främmande land, och enligt premierministerns förmenande skulle vi icke bry oss om dem. De ha ej mycket att betyda. Engelsmännen (förstå sig icke på dem. Jag siycker sannerligen, att mr Gladstone sjelf icke förstår sig på dem (bifall och skratt). Jag skall likväl visa premierministern den uppmärksamheten, att jag möter honom på hans egen grund — jag skall tala om utrikespolitiken från ekonomisk synpankt. Då man försummar sin sak utåt, uppstå alltid några obehagliga följder: dyra krig, förödmjukande fördrag (bifall), förödmjukande skiljedomar (lifligt bifall), och, allt det der kostar mycket penningar. T. ex. Krimkriget. Det kostade 200,000 menniskolif och 200 mill. pund eller så der omkring. Och det kriget var alldeles öfverflödigt. Det var ej orättvist, men det var onödigt, derför att Englands vacklande, tvetydiga hållning uppmuntrade Ryssland till kriget. Om engelska regeringen i tid sagt, att krig skulle följa, ifall Ryssland gick öfver fioden Pruth, så skulle Ryssland aldrig gått öfver den. Och hvems var skulden? Utan ett ögonblicks tvekan svarar jag: Englands nuvarande premierministers (bifall och ett ensamt nej). Det kan ej finnas mer än en mening om den saken; jag stödjer mig: på aktstycken, dem mr Gladstone förmodligen nu har i sin värjo... Och för att återkomma till den -ekonomiska frågan, spörjer jag, om det icke är löjligt, att en minister, hvilken åsamkat England och Europa:så oerhörda förluster, talar om ekonomi och skryter öfver, att han kunnat spara in några få arbetare på varfven och skrapa några skrifvares eländiga gager in i statskassan? (bifall) Och det är ett slags poetisk rättvisa — ehuru ganska förödmjukande för England — att under den minister, som föranledde Krimkriget med allt dess spilda blod och dess spilda penningar, förlorade England åter det enda, som det vunnit under detta krig. De omständigheter, som ledde till det abyssinska kriget, neml. fängslandet af engelska undersåter, kommo från oss sjelfva, från den försumlighet som-rådde i utrikesministeriet och till en del från mr Gladstone; ty ham har ju alltid varit medlem af engelska ministörer, hvilka som än stått i spetsen för dem (skratt). Värt utrikesministerium har varit. en skandal för Europa. Vårt inflytande i Europa bar försvagats. Man hviskar med förakt om oss i indiska bazarer, och vårt rike i östern skulle lätt kunnat skakas i sina grundvalar, om icke lord Derby. varit (bifall)... Mr Gladstone talar om Malaccasundet, som om han aldrig förr hört det nämnas, och han säger, att det ligger lika långt borta som konungariket Brobdingnag. Jag vet ej, hvarifrån premierministern har sina geografiska kunskaper, men vill uppmana honom att vända sig till köpmännen i London, Liverpool, Manchester och Glasgow. Malaccasundet är den stora landsvägen mellan tvenne oceaner; på det utvexlas Indiens ock nÅ En produkter mot Kinas och Japans. Holländarne kunna nu eröfra hela kusten på ena sidan om det 500 eng. mil långa: sundet, och detta är enl. mitt formenande skadligt för Englands handelsintressen. Förmodligen fick England som ersättning för eftergiften till bolländarne Guldkusten, der vi nu föra det tvetydiga och invecklade krig, som mr Gladstone sjelf om