Göteborgsposten – 5 februari 1874, sida 3

Ixarjehanda. Vilsekommen resande. I Sydsv. Dagbl. hses följande: Under september månad förlidet är varsebler landthrukaren Anders Hansson i Stäfvie af Rengs socken, bland den skara dufvor, han ständigt underhåller, en främling, som gjort sig hemwastadd bland hans egna. Då detta, säsom dutälskare väl veta, är någonting ganska vanligt, fäste han sig ej dervid, men kunde ej underlåta att observera den nyankomnas ovanliga, skarpt långsträckta kroppsbyggnad och fint brunspräckliga färg. Den fräåmmande dusvan fortfor emellertid att vistas i det nyvalda hemmet, trifdes väl och blet alltmera tam, till dess för någon tid sedan Hansson, som tagit henne i handen, tillfälligtvis upplyfte vingen och derunder iaktrog en blå stämpel, hvari var intryckt Nir 324 samt tvärs öfver vingpennorna orden: Columba. Köln. Vår dufålskare började genast ana, att hans gäst var af förnärsare slägt än han först förmodat; vid närmare gransknipg har den också befunnits vara en brefdufva af äktaste race. I sin förtjusning byggde mannen ett särskildt dufslag åt den resande och behandlade henne i hvarje afseende som en hedersgäst; men på samma gång var han nog samvetsgrann att genom en bekant affärsman göra förfrågningar i Köln. Derifrån har dufvan också redan reklamerats. Huru den kommit så långt norr från sin utgångspunkt är svårt att förklara, men man antager att den möjligen blifvit häftigt jagad af någon hök och derunder förlorat sin kosa. Om den varit i fransk eller tysk tjenst och om den haft något bref sig anförtrodt, är naturligtvis lika svårt att utreda, då dufvan i sådant fall längesedan befriat sig från den medbragta bördan. mmm