Göteborgsposten – 5 februari 1874, sida 3

UAMILL väauvrx IUNLd 115 VY BAY PFYL MOM ON Haparanda minus 17 grader. Från Landsorten. Rymnmare. Sölvesborgs P:n berättar följande: För cirka ett halft år sedan satt en temligen mystisk person, Görs Martissen, i härvarande stadshäkte, såsom misstänkt för att hafva nattetid hos enkan Tengavist af sina kamrater, tvenne mosaiska trosbekännare, tillgripit en del handelsvaror. Genom utslag d. 21 juni 1873 dömde rådstufvurätten i Sölvesborg Martissen att, för det han åi afsigt att dermed sig fortbjelpa, begagnat honom veterligen falsk skrift af beskaffenhet att åt densamma beredts sken af uppgifven allmän handling hällas till straffarbete i 6 månader. Efter att i kronohäktet i Karlshamn hafva undergått denna bestraffning, blef M. öfverlemnad till kon. befhdes vidare förordnande. Inför kon. befhde har M. uppgifvit sig vara rysk undersåte och född i Narva, samt till yrket guldsmed. Han kan tala ryska, finska, tyska och svenska språken. I afbidan på erforderliga upplysningar angående M. förvarades ban i cellfängelset och för tillfället i en fönstercell, derifrån han hade beredt sig tillfälle ett komma på fri fot. Rymningen hade försiggått sålunda. att han söndertagit en sammansatt tältsång och med ena sidostycket deraf krökt den närmast ena muren befintliga gallerstången, som ursprungligen lemnat ett mellanrum af 4.4 tum, hvilket genom krökningen ökats till 6 tum. Sålunda utkommen på gården hade han praktiserat sig öfver planket medelst en brandhake. Vid visitation på aftonen förut hade han invirat en grå filt, tillhörande en annan i samma cell befintlig säng, uti bussaronen och på så sätt missledt bevakningen vid visitationen i cellen, hvilket bylte han utlemnat i stället för samtliga gångkläderna, som tillhörde fängelset, och hvilka han påtagligen undangömt i en halmmadrass, som på morgonen befanns Rättegångsoch Polissaker. i I uppsprättad. Ett hemskt dåd, skrifves frän Pites, föröfvades i Ersnäs, omkring tre och en half mil hårifrån, måndags-aftonen d. 12 jan. af en ung arbetare, Adolf Öberg, härifrån staden, i det att en annan arbetare, vice korporalen Ruth (Lindberg), äfvenledes härifrån, af honom blef mördad och Ruths tvenne bröder sårade. Öberg hade på måndagsmorgonen afrest härifrån staden till Ersnäs, lejd till sparrhuggare af en handlande härstädes, som der inköpt ett skogsskifte. Resan hade skett i sällskap med den mördade och dennes tvenne bröder, som likaledes voro lejda till arbete. Aftonen hade sannolikt blifvit tillbragt i sus och dus, åtminstone hade Öberg varit mycket berusad och vid sådana tillfallen har han alltid betett sig bögligen vildsint. Han säges för öfrigt ha hyst något agg till bröderna Lindberg och tidigare på dagen uttalat hotelser mot dem. Under aftonen hade träta och slagsmål uppkommit, hvarvid Öberg spelat en framstående roll. Vid sjelfva ogerningens utförande säges ha gått så till, att Öberg med en dragen knif i handen under hotelser och vilda åtbörder rusat omkring; alla som befunno sig i närheten hade nödgats fly för honom. På gården mötte ban den äldste af bröderna, som han anföll och gaf ett så djupt sår i sidan, att denne genast dignade liflös till marken. Derpå begaf Ö. sig in i stugan igen, och der sårade han den tredje i ordningen af bröderna så svårt, att betänkligheter hatva blitvit hysta om hans vederfående. Men äfven eiter denna blodsutgjutelse hade hans vildsinthet icke lagt sig, utan ännu en af bröderna Lindberg sårades. Förut hade Ö. äfven gifvit en annan närvarande arbetare ett svårt hugg i pannan. Omsider lyckades de tillstädesvarande att binda honom till händer och fötter. Den mördade var en dugtig karl, som gjort sig omtyckt som soldat för ett hurtigt väsen och god ordning. Han begråtes af en åldrig, sjuklig moder i små vmständigheter, som blifvit hårdt träffad at detta tunga slag. Måtte blott den sårade brodern få behålla lifvet! Mördaren har hustru. Hans hemska uppvaknande ur den rysliga drömmen, rusets dröm, som skapat dessa förfärande verkligheter, kan väl ingen penna teckna, lika litet som hans anhörigas förtviflan. Groft våld af fånge. Kristianstadsbladet omtalar följande våldsbragd: Häradstjenaren Berggren från Brösarp hade d. 29 d:s att till Kristianstads cellfångelse afföra af kronolänsman Montan för stöld häktade bränneridrängen Johansson, hvilken senast arbetat i Eljaröd. Det led ut på natten kl. 12—1, då Berggren kom till Nöbbelöf. Kommen igenom Nöbbelöfs furu, ber fången att få för naturbehof stiga at vagnen, hvilket tilläts honom. Väl kommen på marken, ger han Berggren ett våldsamt slag i bufvudet med handbojorna, tog derefter upp an sten, hvarmeå ban illa slog honom. Berggren sökte försvara sig, tog fram sin ene laddade puffert, men kunde ej få hanen mer än halfspänd. Fången gaf nu slag på slag, afväpnade derefter Berggren. tog nycklarne till bojorna och befriade sig sjelf, låste derefter fotbojan om Berggrens ben, tog rocken ifrän honom, tog häst och vagn och körde dermed tillbaka samt lät Berggren blifva liggande på vägen illa tilltygad. Ett stycke från det ställe, der våldet törsiggått, välte fången både häst och vagn i landsvägsgropen och gick sjelf vidare. Der Berggren lag, kunde han se närmaste hus, men hans rop om hjelp hördes ej. Han måste ligga så länge, till dess han hemtat sig så mycket, att ban sjelf kunde stappla dit. Berggren blet vårdad i buset och på morgonen införd till lasarettet i Kristianstad. Häst och vagn lyckades folk få upp ur gropen, innan hästen hade lidit någon skada. Johansson är från Blekinge och förut straffad för stöld. t — AA —