Göteborgsposten – 5 februari 1874, sida 1

aflemna dessa tal, på det att de måtte blifva åt efterverlden förvarade. Grefvo Sparre förmälde, att hans tal voro alltför obetydliga för att vederfaras en sådan ära; men han ville dock foga sig efter kammarens önskan. Talmannen framställde derefter proposition, och svaret utföll så, att talen icks skulle i protokollet intagas. Sannt är, att, då hr grefven höll nämnde tal, anlitade han icke sin vanliga svada: de buro prägeln af hans naturliga tarflighet; men att kammaren skulle missakta dessa tal lika mycket eller mera, än hr grefven sjelf, var dock sannolikt icke minst för honom en stor, fastän mindre angenäm öfvorraskning. Se der ett nytt bevis på, att man icke skall vara för fin inför sitt auditorium. Hvarföre skulle hr grefven spela fin, då det annars icke ligger i hans skaplynne? Hvarföre on bagatelle behandla at: förtroende, som, må vara, endast på grund af hans långvariga riksdagamannaverksamhet tillkom honom?