Gengångerskan. Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers, från Engelakar). Polistjenstemannen kastode en skarpt forskande blick på mr Tempest, bvars allvarliga, orörliga drag ej förrådde något af hans hemlighet. Likväl såg Bisset något i det mörka ansigtet, eom fängslade hans blick. Utan tvifvel upptäckte han, att mr Tempest hyste ett mer än vanligt intresse för denna lady Chetwynd, som dött vid så unga år, och alldenstund det hörde till hans yrke att utforska hemligheter, torde äfven donna vara förtjont af hans uppmärksamhet. — Kom då med oss, mr Tempest, sade lord Chetwynd, i det han tog sin väns arm. Jag är tacksam för det vänliga intresse ni visar. Den här vägen, sir. Han förde Tempest och polistjenstemannen till salongen och musikrummet samt utvisade de platser, der Bernice första och sista gången hade uppenbarat sig — beskref huru hon undgått hans förföljelse, sprungit ner för gången i växtrummet och ut genom den öppna dörren. Mr Bisset granskade noga platsen och yttrade derefter: — blylord, jag skull åtaga mig lösningen af denna hemlighet; men jag önskar att ni lemnar hela saken i mine händer. Tillåt mig att efter godtycke komma och gå omkring och i ert hus, göra tjenarne förfrågningar, ha en nyckel till on af era ytterdörrar och i alla afseenden ega sådana friheter som blott en särskildt privilegierad gäst eller en medlem af er familj kan göra anspråk på. )) Forts. N:o fr. 28.